Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sagotiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGOTIDEN.
521
Kejsar Fuh-hi och hans syster Nii-kwa.
Relief från Shan-tung (efter Édouard Chavannes).
området. Af alla dessa uppgifter att döma inramas detta ungefärligen af två linier, af
hvilka den norra sträcker sig från mellersta Wei (i Shan-si) öfver Tai-yuan-fu till
Tien-tsin och den södra från samma utgångspunkt längs Han och omkring Tung-
ting- och Poh-yang-sjöarne fram till Hang-chow och hafvet. Endast i sydöst och nord-
väst sträcka sig två smala landtungor, den ena till Cheng-tu, den andra till Lan-chow-fu
eller kanske ett stycke längre. Men af detta stycke af det nutida Kina kände man verk-
ligen och i grunden endast den centrala delen: låglandet kring Si-ngan-fu, södra Shan-si
och Chih-li till ett litet stycke bortom Tai-shan (i Shan-tung) samt Ho-nan. Ty endast af
dessa lemnas en detaljerad beskrifning, medan det, som ligger utanför detta område, där-
emot ar helt summariskt behandladt: det talas sa godt som ingenting om dess inre organi-
sation, endast de förnämsta bergskedjorna och floderna omnämnas, och af de senare
beskrifves i allmänhet blott deras nedre lopp. Det ar alltså tydligt, att detta område till
större delen var ett terra incognita och att man endast kände till ett antal kulturoaser,
hvilka genom floderna och tributvägarne (som för öfrigt i regel sammanföllo med dessa)
stodo i förbindelse med medelpunkten. Det hela gör intryck af ett antal nybyggen i ur-
skogen: här och där en glänta med en samling hyddor, hvilka genom en smal stig
stå i förbindelse med ett ännu aflägset stort kulturcentrum, men rundtomkring ännu
obruten vildmark! Och frågan ar, om dessa oaser ens böra uppfattas som politiskt
afhängiga af nämnda centrum. Detta ar i själfva verket högst osannolikt. Det ar
nämligen redan i och för sig uppenbart, att de smala trådar, genom hvilka dessa kulturoaser
hänga samman med hufvudlandet, liksom sigillen vid ett gammalt pergament, knappast
kunde vara tillräckligt starka för att möjliggöra en enhetlig regering. Och särskildt
talar emot ett dylikt antagande den omständigheten, att alla dessa enklaver - den
största af dem, San Miao-stammarnes land vid Yang-tse, icke undantagen - ännu, mer
an tusen ar senare, bevarat sin själfständighet. Ty ehuru dessa, som det ljudligt förkunnas
i Shu-king, underkuvades af Yu efter ett trettioårigt krig och (synbarligen redan tidigare)
sa helt utplånades af Shun (som äfven deporterade deras furste till det yttersta Nordväst-
kina, det senare Tangut-landet), att de icke skulle haft några efterkommande mer på
jorden, sa finna vi dem likväl ännu under Chun-tsiu-perioden som en mäktig och på sin
höjd nominellt afhängig stat med samma område som förut - och deras senare af-
komlingar äro ju ännu i dag icke underkuvade. Ja, äfven i Yu-kung förekomma de
möjligen, och det på ett sätt, som synes intyga deras Oafhängighet - om man nämligen
får uppfatta dess gåtfulla »tre riken» vid Tung-ting-sjön som syftande på de »tre (san)
Miao». Detta och mycket annat, som jag tyvärr här icke kan gå in på, föranleder
mig till antagandet, att det egentliga kinesiska riket då för tiden inskränkt sig till
detta centrala parti och att de öfriga områdena icke varit provinser utan snarare intresse-
sfärer, som hufvudsakligen genom handeln stodo i förbindelse med centrum. Att
handeln betecknas som ett erläggande af »tribut» behöfver icke rubba denna slutsats.
Världshistoria III. 66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
