Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sagotiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGOTIDEN. 523
alt man här har för sig en välordnad autarkisk stat, som trots sin ålderdomliga
prägel - den står ju ännu uppenbarligen på gränsen till stenåldern - icke blott företer
en viss välmåga utan till och med förfining. Ty det som infördes till centrum var
lyxvaror, äfven sidenet, hvilket säkerligen då lika litet som nu användes till beklädnad
af folket. Till det praktiskt nödvändiga kan man endast räkna införseln af trä, som
ju icke inskränkte sig till de (ännu i dag begärliga) kostbara träslagen från Södern
utan efter allt att döma var framkallad af »löss» traktens brist på skog. Denna civili-
sationens utjämning af de naturliga motsatserna träder oss for resten i stort sedt tydligt
till mötes på denna lista, och åtminstone hvad beträffar importen af elfenben och
noshörningshud liksom af cinnober från Tsu - från denna det kinesiska måleriets
stamort (som för öfrigt äfven var tatueringens hemland) kom längre fram äfven ultra-
marin - fortgick den under hela forntiden. -. Anmärkningsvärda äro kanske också
spåren af väfning, industri och handel hos barbarstammarne, ty de visa, att dessa icke
längre stodo på utvecklingens lägsta trappsteg. I själfva verket hade Lai-barbarerna
i Shan-tung redan öfvergått till att kombinera åkerbruk och boskapsskötsel.
Angående statens politiska organisation erfara vi för öfrigt icke mycket. Den
framträder i den nämnda utopien i andra delen som en feodalstat, i hvars midt
befinner sig den kvadratiskt tänkta kungliga domänen, koncentriskt omsluten af på
samma sätt formade vasallfurstendömen, hvilka återigen innefattas af barbariandens
större fyrkanter - ett system, som i sin ända till ytterlighet öfverdrifna schematiska
framställning af konungslandets faktiska inneslutenhet åtminstone kan betraktas som
ett bevis för den höga åldern af det ofvan nämnda fcm^-systemet, ty det ar i själfva
verket endast en utvidgning af detta till att omfatta hela riket eller rättare - som
det här uttryckligen antydes - de »yttersta gränserna af norr och söder», d. v. s.
världen. Tillsammans med de administrativa uppgifterna ar denna upplysning viktig
nog. Ty den gifver oss i själfva verket redan svaret på en fråga, som vid betraktelsen
af några ställen i Yu-kung och särskildt af en del andra framställningar af flodsagan
(t. ex. Mencii) kan tränga sig fram, nämligen om det här icke möjligen ar fråga
om en första samhällsordning, som skapats ur kaotiskt förvirrade förhållanden, om
begynnelsen och den egentliga grundläggningen af det kinesiska riket? Detta kan
dock knappast vara förhållandet. Ty en statsbyggnad af sa framskridet slag måste
hafva en lang utveckling bakom sig. Och det motsatta intryck man far måste således
bero på att gamla skapelsemyter här spela in. I själfva verket står denna åsikt också
i opposition mot den äldre traditionen, som gör redan Yiis föregångare Yao och Shun
till bärare af en utbildad stats- och samhällsordning. Visserligen torde denna tradi-
tion, sådan den föreligger i Shu-king, tyvärr icke vara sa autentisk, som man kunde
önska - ty enligt Grubes utmärkta tolkning utgifver denna »urkundskanon» särskildt
i dessa äldre partier ofta hvad som blott ar historisk diktning för historia. Men liksom
här månget tvifvelsutan uråldrigt drag - t. ex. Shuns dubbelbröllop och hans suc-
cession efter sina båda hustrur och åtskilligt annat, som redan blifvit anfördt i annat
sammanhang - hållit sig i oförfalskadt skick, sa kan man äfven i de sparsamma
uppgifterna om statens organisation bland de många senare tilläggen urskilja spåren af
ett äldre skikt. Sålunda har Yaos statskalender, hvarmed Shu-king begynner, en
mycket primitiv karaktär, som måhända ännu i någon mån erinrar om urtidens
astronomi och åtminstone i väsentlig grad skiljer den från den intressanta raden af
efterföljare alltifrån »Hias lilla kalender» till Li-kis Yueh-ling. Både i den officiella
kulten, hvilken annars riktade sig till samma föremål som i senare tid: himmel (och
jord), berg och floder, förfäder och andar, och i förvaltningen med dess justitieminister,
åkerbruksminister och andra äfven under den följande tiden kända ämbeten, finna
vi sålunda flere sysslor och uppdrag, som sedermera försvunnit, t. ex.: de gåtfulla
»sex vördnadsvärde» och framför allt rikskanslern Sze-yoh »föreståndaren för de fyra
heliga bergen». Musikmästaren, den förut omtalade »enbenta draken» Kui, hvilken
med sin klangsten som en annan Orpheus tvingar djuren (djurmaskerna?) till dans,
ar åtminstone en originell figur. Högst ålderdomlig förefaller äfven organisationen
af arfföljden, hvilken, såsom redan en gång blifvit nämndt, bestämdes genom val af
furste- eller ministerrådet eller till och med af folket, och sålunda icke var något,
som af sig själf tillkom Yiis ättling. Den kan för öfrigt mycket väl hafva stått i ett visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
