Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Sagotiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samband med feodalsystemet, som ju jämte förlänandet af kontrollerbara ämbetsinsignier
uttryckligen hänföres till denna äldsta period. Ålderdomligt verkar äfven det ringa antalet
af ämbetsmän - som först under Hia-perioden fördubblades -, och en absolut trovärdig
reminiscens föreligger i uppgiften, att Shun skulle hafva delat sitt rike i tolf provinser. Ty
eftervärlden med dess fast rotade indelning i nio provinser - som härleddes från Yii -
hade väl knappast själf kunnat hitta på en annan anordning för den föregående tiden.
Vi kunna således antaga, att Yus stat icke varit en nydaning utan endast en
omdaning - en omdaning, som berodde dels på de terrängförändringar, som en
dylik öfversvämning nödvändigt måste medföra, dels helt enkelt på ombytet af dynasti,
hvilket ju i Kina sa ofta haft till följd ett genomgripande systemskifte, en omgestaltning
i stor stil. Denna Hia-släkt, som med Yii uppsteg på tronen, ar ju en ny dynasti,
- en furstesläkt från Ho-nan, tyckes det, och, om sagan talar sanning, genom Yii
besvågrad med furstarne af Tu-shan vid mellersta Hwai och kanske understödd af
dessa. Och mer an sa, det ar den första dynasti vi med fog kunna gifva detta namn.
Ty om hittills ett helt furstehus, en hel epok förkroppsligats i en enda gestalt, sa
skingrar sig nu dunklet sa pass mycket, att vi åtminstone kunna urskilja en samman-
hängande konungalängd, som efter ett sista uppflammande af det gamla valkejsar-
dömet vid Yus död företer en regelmässig arfföljd. Men längre an sa kommer man icke
heller. Det ar endast namn, blodlösa skuggor, kanske delvis blott genealogiska fik-
tioner, som här i en lång tigande rad glida förbi oss. Endast då och då förnimmes ett
eko af någon särskildt betydande tilldragelse. Redan Kis kamp med fursten af Hu i Shen-
si, som väl gällde kronan, betecknar kanske ett första bakslag för rikets utbredning åt
detta hall, en första rörelse i riktning från väster till öster, liksom femtio ar senare en
motsatt påtryckning, utgående från Shan-tung, trängde det legitima konungahuset till-
baka till landet söder om Hoang-
ho och slutligen störtade det från
tronen för fyra årtionden. Men
ännu viktigare an dessa under-
rättelser, huru tydligt de an bära
vittnesbörd om den kinesiska
utvecklingens grunddrag: den
ständiga föryngringen genom upp-
blandning med grannfolkens
blod, ar dock den upplysningen,
att Puh-chuh (omkr. 2180 f. Kr.)
af missnöje med Hias styrelse
utvandrade till King-yang bland
Kan-suhs vildar och att hans
ättling Liu 1796 återvände till
Shen-si, och vidare att 1946 en
furste af Shang (i Öst-Ho-nan)
segrande framträngde till det
kejserliga arflandels gräns i väster.
S. k. »Yiisspira»
(enligt uppgift an-
vänd vid den stora
flodregleringen).
Efter en afbildning i
Ku-yäh-tu-pu.
Äfven dessa underrättelser be-
teckna visserligen alldeles det-
samma som de föregående, nämli-
gen den första förberedelsen till en
folkvandring i riktning från väster
till öster och en annan i riktning
från öster till väster. Men de äro
stormfåglarne för de båda mäk-
tiga oväder, som inom kort skulle
bryta los öfver Kina. Ty Puh-chuh
och Liu höra till Chow-dynastiens
stamfader, och en senare ättling till
den nämnde Shang-fursten ar den
Li, hvilken störtade Hias förfallna
kejsarhus och hvilkens sonCheng-
tang grundade Shang-dynastien,
med hvilken jag börjar skildrin-
gen af den kinesiska forntiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
