Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Forntiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNTIDEN.
537
föregår med godt exempel, sa ar därigenom grundvalen lagd för hela rikets endräkt,
lugn och uppsving.
Det var alltså staten och endast staten, som var slutmålet för hans lära. Ingen-
ting kan vara felaktigare an när man vill göra honom till religionsstiftare. Om
religionen - i vår liksom i kinesisk bemärkelse - har Confucius mycket litet
uttalat sig, ja, han har af allt att döma helst undvikit att yttra sig härom liksom om
vissa andra spekulativa frågor. »Du förstår icke lifvet, och du vill fatta döden?»
svarade han på en lärjunges fråga angående lifvet efter detta. - Men han har därför
långt ifrån varit irreligiös. Äfven härutinnan var han en ortodox kines. Han trodde
på andarne och på en gudomlig försyn, ja, han ansåg sig vara ett utvaldt och under
dess särskilda be- «
skydd stående red-
skap, och detta ut-
talade han på följan-
de sätt, när han en
gång var utsatt för
förföljelse: »Har icke
efter konung Wens
död sanningens sak
öfverflyttats på mig?
Hade himmelen ve-
lat dess undergång,
skulle väl då jag, den
dödlige, blifvit be-
trodd därmed? Men
då himmelen icke
vill låta sanningens
sak gå under, hvad
kunna då Kwangs
folk (hans förföljare)
göra mot mig?» När
han undvek att gå
närmare in på dylika
frågor, sa var det väl
dels därför, att det
icke öfverensstämde
med hans praktiskt-
politiska syften, kan-
ske icke heller med
hans läggning att
uttala sig därom,
och dels också där-
för, att ett visst
En kvinnlig ri-shi (taoistiskt helgon).
Malning på siden i fru Olga Julia Wegeners samling.
religiöst element ut-
gjorde en själffallen
beståndsdel i hans
åskådning. Ty i
själfva verket inne-
håller hans lära in-
tet nytt, utan ar en-
dast en sammanfatt-
ning af äldre tiders,
särskildt den tidi-
gare Chow-periodens
tro och sedvänja
- eller åtminstone
ett pietetsfullt urval
af det värdefullaste
däraf. I sitt starka
betonande af piete-
ten som grundvalen
för lifvets alla för-
hållanden, i den
framskjutna ställ-
ning han tilldelar
ceremonielet - kort
sagdt i allt, äfven in
i de minsta detaljer,
stödde han sig på
traditionen.
Detsamma gäller
äfven i stort sedt om
hans etik. Många
af hans skönaste sat-
ser erinra om tan-
karne i de »heliga
böckerna», t. ex. »dygden står icke ensam, den tillvinner sig grannar»; - »den
vise och den dygdige önska icke att lefva, om det sker på bekostnad af deras dygd»;
- »sätt trohet och uppriktighet högst!» - »att hafva fel och icke försöka att bort-
lägga dem, det ar i sanning att fela»; - »att se det rätta och icke göra det, ar
fegt»; detta ar ju blott gammalkinesiska tankar i ny form.
I många fall har han dock utvidgat synkretsen och höjt idealen. Han fordrar
sålunda själftukt och ständig själfpröfning. »Den, som fordrar mycket af sig själf och litet
af andra, slipper förargelse», säger han, och »när du ser hedervärda människor, sa
sök att likna dem; men ser du människor af motsatt karaktär, sa gå in i ditt
inre och rannsaka dig själf!» Han har fördjupat uppfattningen af vänskapen, som
ju af ålder spelade en sa stor roll i Kina. Han säger: »Haf inga vänner, som
icke äro dig värdiga!» Detta låter egoistiskt och ar det äfven till en viss grad, men
det ar det slags högre egoism, som eftersträfvar den egna fullkomningen - liksom
Världshistoria TTI. 68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
