- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
548

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Medeltiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

548 A. CONRADY, KINA.
andra. Däribland finnas delvis utomordentligt vackra saker, såsom sagan om mannen
i månen, hvilken med oslitliga silkessnören sammanknyter de för hvarandra skapade
människoparen, eller stjärnromanen om herden och väfverskan, hvilkas namn redan
Shi-king känner till (Hero- och Leandersagan öfverflyttad till den kinesiska himmelen).
Därtill kommer ytterligare en ny laddning geografiska fabler från Indien och Väster-
landet, såsom t. ex. den bekanta sägnen om pygmeerna och tranorna - en gemensam
egendom för hela världen liksom flere af de internationella sagor och fabler (mest af
indiskt ursprung), som redan antiken visste om och hvilka sedan korstågen på nytt förde
med sig till Västerlandet. Korstågens tid har öfver hufvud taget mycken likhet med
denna period, åtminstone hvad beträffar fantasiens pånyttfödelse genom hela syn-
kretsens plötsliga och storslagna utvidgning. Och det ar denna vidgade blick, som
kanske betydt mest for den kulturella lyftningen - for Orienten såväl som för
Occidenten. Bådas synkrets blef ju med ett slag ökad med halfva jordklotet.
Allt detta medförde för landet en blomstringstid, som tog sig uttryck i ett rikt
andligt lif, hvilket på ett i ögonen fallande sätt återspeglar tidens strömningar, dess
starka motsatser och dess idékamp. Ty tvenne alldeles motsatta riktningar göra sig
gällande: å ena sidan den exakta historisk-filologiska forskningen, hvilken gjorde till
sin uppgift att granska, ordna, förklara och rekonstruera de med knapp nöd räddade
gamla texterna och med stod af dessa gifva en sammanfattande framställning af den
föregående utvecklingen; å andra sidan en allt rikare utvecklad, om ock ännu med
formen kämpande romantisk-elegisk lyrik, som sökte sina motiv i det äfventyrliga, fan-
tastiska och romantiska i naturen med dess »förtrollande månskensnätter», som besjöng
kärleken och vinet, lifvets korthet och kval i vemodiga, stundom sentimentala ackord.
Å ena sidan den nyktra förståndsmässigheten, confucianismen och det nordkinesiska
temperamentet, å den andra den sydkinesiska fantasien och buddistisk-taoistiska
världsåskådningen - och bada dessa strömningar teckna sig mot bakgrunden af en
stormig och upprörd tid, som gaf dem näring och utbredning; klarare och skarpare
kunna de stora drifkrafterna i den kinesiska utvecklingen icke stå emot hvarandra.
Men dessa motsatser sökte dock redan nu en försoning. I diktningen blanda sig, still-
samt dämpande och mildrande, de välkända tonerna af den gamla tidens idylliska poesi
med de dityrambiska anslag, som man sa gärna lånade ur »Elegierna från Tsu», och
till och med vetenskapen i sin kärfva saklighet måste bekväma sig till eftergifter:
den form af confucianismen, som upphöjdes till statsreligion, ar i icke ringa mån
genomträngd af taoistiska tankar. Ett talande bevis därpå ar den vid denna-tid
företagna kodifieringen af Zi" i Li-ki, som tillika ar det litterära uttrycket för den
centraliserade demokratiska staten - ett arbete, hvars normgivande karaktär erkännes
af alla, kinesernas egentliga bibel, hvilken nu tillika med forskningens öfriga resultat
sa mycket lättare kunde blifva allmän egendom, som uppfinningen af lumppapperet
(105 e. Kr.) och den småningom utvecklade boktryckarkonsten (aftryck af stenar, hvarå
de heliga skrifterna voro ingraverade, togos första gången 175 e. Kr.), underlättade popula-
riseringen. Men den breda grundvalen var dock alltjämt confuciansk; det nordkinesiska
temperamentet hade slagit igenom, och masken fanns sålunda redan dold i blomman.
I själfva verket lades under denna Han-periodens första glänsande renässanstid reaktio-
nens hörnstenar, den betecknar den första begynnelsen till den kommande förstelningen.
Men ödet ville icke, att denna redan nu skulle lägga sin tunga hand på det
spirande och svällande lifvet och uppryckte därför landet ur dess lugn genom de
skarpa gisselslagen af nya pröfningar. Den stolta Han-dynastien föll, sedan den fyllt
sin uppgift, och dess rike, som först för ett halfsekel delades i tre stater, splittrades
slutligen i aderton delar, af hvilka sex kommo under barbarernas välde. Ty natur-
ligtvis drogo dessa åter nytta af landets nödställda belägenhet - och för första gången
framträdde nu de »norra» barbarerna (folk, som kommo från norr och icke från nord-
väst). Den tungusiska Toba-släkten ryckte slutligen till sig hela norra delen af riket,
sa att genom historiens nyck det egentliga Kina nu blef ett barbarland, och det forna
barbarlandet blef det egentliga Kina. Men under dessa strider framträdde slutligen
ar 618 Tångs glänsande kejsarhus, som återgaf Kina dess enhet och genast började
att återfordra de förlorade besittningarne i nordväst, ja, äfven att tillägga nya. Åter
framträngde man – denna gång i turkarnes spår - först öfver Pamir och till sist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free