- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
549

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Medeltiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MEDELTIDEN.

549

ännu längre bort an förra gången; åttioåtta transkaspiska stater blefvo vasall pliktiga
under Kina. Och nu hände detsamma som under föregående period: äfven från den
motsatta sidan sträckte ett världsrike ut handen till mötes. Och icke en uten två världs-
religioner skickade sina sändebud till landet, både kristendomen och islam (till hvilka
äfven den persiska ljusreligionen sällade sig). Redan 636 anlände den förste kristne
missionären, nestorianen Olopen, till Kinas hufvudstad och begynte en sa framgångsrik
verksamhet, att redan mot århundradets slut kristna kyrkor voro upprättade i rikets
alla provinser. Ar 719 följde - antagligen genom uigurernas förmedling - manicheis-
men (om man far betrakta denna synkretistiska bekännelse som en kristen sekt) -
och äfven Mu-hu-pah, d. v. s. magerna, voro företrädda åtminstone i nionde århundradet.
Alla dessa hade kommit på de kontinentala handelsvägarne, ty handeln hade åter
kraftigt uppblomstrat och låg mestadels i händerna på judiska, senare äfven arabiska
köpmän. Med de

svar förföljelse i femte år-
hundradet i början af den-
na period åter vunnit ny
lifskraft - kinesiska handt-
verkare drogo for att söka
arbete till Västern. Det ar
därför ej underligt, att sam-
ma verkningar framträda
som under Han-perioden.
Trots många oroligheter i
det inre, hvilka liksom tur-
ken Ngan-luh-shans uppror
(755-764) delvis redan äro
att betrakta som förebud till
kommande allvarliga hän-
delser, trots banksedlar och
papperspengar, hvilka (möj-
ligen som en vidare utveck-
ling af ett slags lädermynt,
under Han-perioden) nu bör-
jade att komma i omlopp -
trots alla dessa olägenheter
tyder hvad man vet om rikets
tillstånd på en tid af lugn och
välmåga, åtminstone att dö-
ma af en skildring af en
arabisk resande från ar 851,
hvilken förefaller väl för-

senare

trängde förmodligen äfven
islam i åttonde århundradet
första gången in i norra Kina.
Till södra Kina hade den re-
dan tidigare kommit sjövä-
gen. Ty äfven sjöhandeln fick
nu ett nytt uppsving. Redan i
midten af sjunde århundra-
det grundades ett arabiskt
nederlagi Kanton, senare till-
kom ännu ett i Hang-chow.
Här slogo sig äfven persiska
och j udiska köpmän ned, och
deras förbindelser sträckte
sig norrut ända till Kiao-
chou och Korea. En liflig
samfärdsel utvecklade sig
mellan Västerlandet och
Indien samt Kina. Sändebud
från kalifen, från persiska
och indiska - och äfven an-
dra - furstar kommo till det
kinesiska hofvet, västerländ-
ska handtverkare och kolo-
nister invandrade till Kina,
kinesiska buddister gjorde
pilgrimsfärder till Indien -
ty buddismen hade efter en

Skalden Li Tai-peh (f 762).

Originalet i grefve Matsudaira Naoa-
kiras samling i Tokio.

trogen med förhållandena.
Framför allt talar han mycket erkännande om statsförvaltningen. Regeringen har
väl sörjt för undersåtarne, i det den öfverallt anlagt proviantmagasin för att förebygga
hungersnöd (detta ar som bekant en urgammal inrättning i Kina). Rättvisan hand-
hafves mycket strängt, hvilket berättaren framhäfver med beundran. Äktenskapsbrott
och stöld straffas med döden. Ett välordnadt pass-system med sorgfällig kontroll
utgör en garanti for den allmänna säkerheten. Någon grundskatt finnes icke, skatterna
påläggas efter hvars och ens förmögenhet, och på införda varor upptages samvetsgrant
en tull af trettio procent. En annan inkomstkälla för regeringen ar dess te- och salt-
monopol. Allt som allt har den endast från distriktet Hang-chow en daglig inkomst
af omkr. 300,000 kr. Hvad befolkningen beträffar, berömmer araben särskildt dess höga
bildning (enhvar hade lärt att skrifva och rita), samt konsthandtverkets höga ståndpunkt
- men han förtiger icke heller bristen på renlighet. Klädedräkten ar mestadels af
siden, folkets föda består af ris, medan de förnäme äfven förtära svinkött och hvete-
bröd. Vin af drufvor finnes icke, men en ersättning därför, som beredes af ris.
Denna skildring gifver oss en fördelaktig, ja, i hög grad tilltalande bild af det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 22:10:25 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free