- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
551

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nyare tiden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



illustration placeholder
Fågel på videkvist. Målning på siden af en målare från Ming-perioden. Ur grefve Akimoto Okitomos samling

6. Nyare tiden.

I sanning en ny tid! Det kinesiska världsriket har störtat samman för att aldrig
mer uppstå som ett kinesiskt rike och främlings väld et har satt sin tunga fot på dess
nacke. Vissnad, förtorkad ar dess blomsterprakt, och vinterdvalan breder sig blytung,
där det nyss var leende vår - sa träder nyare tiden oss till mötes, och äfven
som helhet betraktad har den detta som sitt karakteristiska drag. Den ar Kinas by-
zantinska tidehvarf liksom Han-perioden var dess alexandrinska och Tång-tiden dess
augusteiska, den ar det tidehvarf, då den kinesiska kulturen stelnar i sina former.
Men liksom barbarerna icke sa litet befordrat denna förstelning, sa skulle de äfven
medverka till att mildra, ja, upphäfva den. Ty det ar barbarerna, som åter bragt landet i
beröring med de främmande kulturerna och om icke alla tecken bedraga, sa kommer
ödet att utvälja dem till verktyg för att bryta bannet, för att väcka ålderdomen till
en ny ungdom och gifva den nya tiden hvad den hittills saknat: ett nytt lif. Hvad
som därför ter sig som den sista akten, själfva katastrofen i det kinesiska utvecklings-
dramat, om man blott gifver det till ämne den gamla kulturkampen mellan Södern och
Norden, det ar endast ett led i den dramatiska konflikten, sa snart man betraktar
som dess föremål den högre världshistoriska uppgiften att sammansmälta två åtskilda
och for hvarandra främmande världskulturer till en enhet.
Äfven denna akt inledes med den gamla uvertyren af krigstrumpeter och vapen-
brak från ett sammanstörtande och söndradt rike - Tång-riket - om hvars spillror
man kämpar i inbördes strider. Fem dynastier och tretton mindre stater uppstodo
och föllo inom den korta tidrymden af icke fullt åttio ar (901-979). Turkiska af-
komlingar hade inkräktat två af dessa troner, och norra Kina (inklusive Tarym-bäckenet)
hade blifvit ett byte för tungusiska nomader, kitanerna (eller kitäi, hvarifrån det
medeltida tyska och det ryska namnet på Kina härstamma), hvilka stundom rent af tilläto
sig att rikta befallningar till den kinesiska dynastien - allt detta låter alldeles som
förspelet till den föregående perioden. Men till skillnad därifrån blef denna gång norra
och nordvästra Kina icke mer befriadt från oket, och nyckeln till den utländska
handeln och samfärdseln stannade’! barbarernas händer. Visserligen blef det öfriga
landet 960 (979) åter lyckligt förenadt under Sung-dynastiens kraftiga spira, och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:08:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/3/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free