Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nyare tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE TIDEN.
553
numera hvarje diktares oumbärliga hjälpmedel, och som det bästa råd man kunde gifva
honom gällde följande tänkespråk: »Läs de 300 sångerna från Tang-tiden, endast då
kan du lära dig att dikta.» Han skulle visserligen icke vara en slafvisk efterbil-
dare, utan han skulle, som en modern poet - for öfrigt i anslutning till Chwang-tse -
uttrycker det, »liksom fiskaren glömma nätet, då han fångat fisken», d. v. s. han skulle
sa helt i sig upptaga klassikerna, att han vore mäktig att helt i deras anda frambringa
nytt. På en gång en efterbildare och en nyskapare! Detta kraf hafva icke synnerligen
många förmått uppfylla. Äfven den friaste af konsterna, måleriet, började nu (redan i elfte
århundradet) att blifva schematiserad, konventionell, envetenskap med fasta formler.
Maneret trädde i inspirationens ställe - äfven här, liksom i lyriken, hade förståndet
segrat. Och detsamma gäller nästan inom alla områden. Allt söker och finner sina
förebilder under denna tid. Smaken ar nu »i spanska stöflar sammansnörd»; hvad som ej
finner genklang i sy-
stemet, det faller van-
mäktigt till marken.
Det ar detta, som
man brukar kalla den
kinesiska kulturens
förstelning. Och nam-
net ar icke illa valdt.
Ty det ar verkligen här
ungefär som i Törnros-
sagan, där allt står för-
stelnadt i den ställ-
ning det hade vid tid-
punkten för förtroll-
ningen, och liksom i
sagan ar det också en-
dast skendöd, sömn,
hvari Kina ar försänkt.
Men hur var en
dylik vidtomfattande
verkan möjlig? En
jämförelse med den
franska klassicismen
kan icke lemna en
tillfyllestgörande för-
klaring. I själfva ver-
ket ligger nog för-
Pu-tai, prästen och lyckoguden (i sof-
vande tillstånd). Malning på siden, tillskriven
Li Lung-min (f 1106). Originalet i grefve Tokuga-
was samling i Tokio.
klaringen snarare på
ett annat område. Man
får icke förgäta, att
den kinesiska ekviva-
lenten för religion ar
filosofi, statsmoral,
och att således confu-
cianismen ar att be-
trakta som ett slags
religionssystem. Och
detta har Chu-hi icke
blott gjutit i fasta
former, han har ock-
så, kanske under
intryck af den bud-
distiska organisation,
som han själf en gång
skall hafva tillhört,
gifvit det en dogma-
tisk byggnad och i
viss man utbyggt det
till en kyrka, hvilken
såväl genom sin iden-
titet med staten, som
genom det maktme-
del, som ligger i ett
eget språk, fick en all-
deles särskildt stark grundval. Om därför confucianismen, som en andra kinesisk
mur, redan förut ogärna insläppte luften och ljuset, sa blefvo de numera fullständigt
utestängda af denna järnhårda dogmbyggnad. Intet under således, att de unga skotten
vissnade och förkrymptes eller i basta fall växte upp till låga buskar, som just
passade för att klippas till rätliniga häckar i en rokokoträdgård. »Bokstafven dödar,»
vore ett lämpligt motto for den nyare tiden i Kina.
Men om också denna apoteos af formen och schablonen gaf rik näring åt kine-
sens böjelse för ytlighet och formalism, hans fallenhet för att taga och gifva
sken i stället för verklighet och om den icke blott undertryckte individualiteten
utan rent af uppammade lögnaktigheten, sa ar den dock genom sin religiösa bak-
grund ursprungligen en sedlig potens, och endast tack vare denna samt den mäktiga
kraftkoncentration, hvarur den växte fram, har Kina kunnat uthärda den väldigaste
af de stormar, som gått fram däröfver: mongolernas anfall. I en hel ny folkvandring
hade de i början af 1200-talet under Djingis-kän utbredt sig mot väster som en
oemotståndlig stormflod, fram öfver de rykande ruinerna af urgamla kulturer. Vid
den store eröfrarens död sträckte sig deras rike från Gula till Svarta hafvet, och
hans söner ökade det alltjämt med nya landförvärf, däribland äfven återstoden af
Världshistoria III. 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
