Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nyare tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE TIDEN. 557
nare, vände sig nu den allmänna opinionen äfven mot förbindelserna med utlandet.
Och Ming-kejsarne kunde sa mycket mindre sätta sig till motvärn, som oroligheterna i
riket och förlusten af bilanden gjorde den utländska handeln osäker. Den upphörde
också nästan alldeles. Kina slöt sig åter som ett ostron inom sitt skal. Man bör dock
icke föreställa sig, att dess kulturella utveckling blef alldeles förlamad. Det uppflam-
mande af fosterlandskärleken och den glada själfkänsla, som denna seger medförde,
hade tvärtom till följd en energisk samling på alla områden. Liksom fordom under
Sung-dynastien fick Kina under dessa förhållanden upplefva en ny och rik blomstrings-
tid, men dock endast i den mån, som det härskande systemet tillät det, ty dess allena-
välde blef naturligtvis också i hög grad befordradt af dessa tilldragelser. Men stilla-
stående ar icke nödvändigtvis tillbakagång, och förstelning ar icke detsamma som
död. Äfven denna tillåter en viss utveckling, ehuru den såsom vid klippta träd måste växa
på bredden och lägga an på blad och kvistar i stället för att resa sig mot höjden.
Särskildt konsten utvecklade i de flesta af sina grenar en lofvande och framgångsrik
verksamhet. I brons och nefrit, i emaljarbeten och keramik skapades nu verkliga
mästerverk. En förfinad smak förband sig med ett skickligt användande af en förbättrad
teknik. Inom keramiken var det särskildt porslinet, som denna lyftning kom till godo.
Redan på 1200-talet hade flere förbättringar och nya former - t. ex. craquelé-glasyren
- uppkommit, men det var dock först under förra hälften af 1400-talet som porslins-
tekniken nådde sin fulla utveckling. Särskildt tillverkades nu ett slags vaser, som
ännu äro oöfverträffade i färgens renhet (en mild blå färgton) och formens skönhet.
Om bildhuggarkonstens lifaktighet vittnar den berömda allé af människo- och djur-
figurer i öfvernaturlig storlek, som leder till Ming-grafvarne vid Pe-king. Den härstammar
från 1420-talet, då Ming-furstarne flyttade sitt residens från Nan-king till Pe-king för
att vara till hands att skydda gränsen mot mongolerna - och då de tyckas hafva varit
en för byggnadskonsten intresserad ätt, sa gynnades af dem äfven arkitekturen.
Emellertid var denna lyftning för skulptur och byggnadskonst egentligen kvanti-
tativ. Det uppstod ingen ny stil, ingen ny konstform. Man upprepade blott
typerna från fordom. Särskildt skulpturen står på samma ståndpunkt som under
sjunde och åttonde århundradena. Och föga annorlunda, snarare sämre, förhåller det sig
med målarkonsten. Om den också i början visar någon förbättring af smaken och tek-
niken, sa framträda dock redan tecken, som tyda på tillbakagång. De sista mäster-
verken tillhöra 1400-talet; de äro visserligen skickligt komponerade och visa ett ut-
veckladt färgsinne, men lida fullständig brist på originalitet och storslagenhet. Mot
slutet af 1400-talet börjar sedan det fullständiga förfall, som redan 1200-talet inaugurerat.
Och äfven poeterna hafva föga nytt att säga. Det diktades visserligen mycket
under denna tid, men äfven det som höjer sig öfver examensdiktens nivå, visar dock
under olika masker Tång-periodens välkända drag, och liksom man i måleriet från och
med denna tid mer och mer lägger vikt på småsakerna, enskildheterna, på detaljernas
noggrannhet, på fint utförda Stilleben, genrebilder o. d., sa kunna vi äfven inom poesien
spåra samma förhållande. Både i innehåll och form söker den det lilla, men den kan
också stundom bjuda oss skildringar, som äro verkliga kabinettstycken och hvilka
i utförandets omsorg och finhet erinra om de utsökta kinesiska träsnitten - smådikter,
som med fornkinesisk delikatess i naturbetraktelsen förena kinesernas lika gamla förkärlek
för detaljer och Kleinmalerei, som ju bottnar djupt i hela folkkaraktären och därför
också kan spåras inom alla områden. Båda dessa egenskaper börja nu blifva på det
högsta utbildade; och det ar just detta, som jag kallat en utveckling på bredden. I
måleri, skulptur och lyrik utmynnar konsten i småkram. På samma sätt förlorar äfven
dramat sin helgjutna karaktär, och inom den lärda litteraturen triumferar nu en encyklo-
pedisk riktning, utmärkt för kompilatoriskt verkstadsarbete, hvars mest karakteristiska
alster ar den 1404-1407 utgifna jätteencyklopedien Yung-loh-ta-tien med dess 23,000
band och 2,000 medarbetare.
Och inga underrättelser om Västerlandet möta oss längre i detta arbete, ehuru för-
bindelsen icke helt upphört. En ny kinesisk porslinsfärg på 1400-talet kallades
»arabiskt blått», och Niccolo de Conti har väl då personligen besökt landet, hvars
civilisation och förfining han jämställer med Italiens. På samma sätt dog i
Europa kunskapen bort om sidenets aflägsna land, ly alltför sparsamt och hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
