Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nyare tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 A. CONRADY, KINA.
aktiga väsen förekomma redan i berättelserna från de första förkristna århundradena,
flere af dem, t. ex. de, som hade ett hål genom bröstet, återfinna vi äfven bland de
gamla skulpturerna från Shan-tung. Hvem erinrar sig icke därvid Monsters
Kosmografi eller Gullivers resor? Men man tanke sig dessa som grundval för den
dåtida skolundervisningen - det gifver ett begrepp om skillnaden. Det var i 1100-
talets tro och vetande, som kinesen lefde och dog ännu i det adertonde århundradet,
Om man nu jämför den af kultusministeriet godkända skolboken från 1906, ur hvil-
ken en sa godt som på måfå tagen sida här återgifves, hvilken oerhörd utveckling
möter oss icke här! Endast någon gång framskymtar en sista blek erinran om forn-
tidens sagor - annars ar här Europas hela vetande tillrättalagd för kinesiska barn.
Ännu ar detta dock blott ett försök och därtill ett sydkinesiskt, och Sydkina har bi. a.
äfven börjat med kvinnoemancipationen, hvilken här sedan några ar har en egen tid-
skrift - frukterna mogna snabbare på dessa breddgrader. Men i Nordkina rör det sig
knappast mindre starkt. Där hafva ju på flere ställen - kanske nästan för snabbt -
högskolor efter europeiskt mönster grundats, och vår vetenskap omfattas med lifligt
intresse af en stor del af åhörarne, såsom jag själf som lärare vid universitetet i
Pe-king haft tillfälle att erfara. Studenter skickas att studera i utlandet; antalet redan ge-
nomförda reformer ar betydande, och andra äro sedan länge planerade. Och om också
»litteraternas» parti, de ortodoxa confucianerna, som helhet ännu ställer sig afvisande,
ja, fientligt däremot, sa ror sig dock inom folket en längtan efter en brytning
med formalismen. Åtminstone synes mig samtalsspråkets fullkomliga seger i dramat
och särskildt grundandet af tidningar på detta sprak vara symptom däraf, hvilka
kanske äfven regeringen räknat med, då den afskaffat den arkaiserande stilen i äm-
betsberättelserna och reformerat examensväsendet.
Och detta omslag har försiggått märkvärdigt hastigt. Hvaraf kommer sig detta?
Har kanske missionen - den stora kulturbäraren i världen - vunnit denna seger?
I verkligheten har den nog en jämförelsevis ringa del häri, om man också, trots många
missgrepp, icke kan bestrida det den natt betydande resultat. Men kinesen förstår icke
vår religion; en materialist kan icke blifva en idealist. Han skall förmodligen alltid
anse sig hafva goda skäl att icke antaga en religion, som skiljer honom från hans förfäder
och undergräfver den politiska och moraliska grundvalen för hans stat. Och hvad
som missionen för Öfrigt kan gifva kinesen, den s. k. »praktiska kristendomen)), det har
kinesen redan. Ar 1869 utgafs t. ex. i Kina en samling statuter för allmännyttiga
inrättningar. Däraf finna vi, att den privata välgörenheten i Kina intager en ställning
som knappast i något annat land i världen. Arbetet innehåller bland annat utförliga
bestämmelser för hittebarnshus och barnhem, sällskap för räddning af van-
vårdade barn, hvilka sammanslutningar särskildt söka stäfja missbruket att dränka
nyfödda flickebarn; ålderdomshem, nattasyler, vinterasyler för vanvårdade barn och
tiggare, fattigapotek, som kostnadsfritt utlemna läkemedel, om mottagaren förbin-
der sig att uppfylla vissa förpliktelser, t. ex. att icke vara ohörsam mot sina föräldrar,
att icke bedraga någon o. s. v.; vidare sällskap för anskaffande af räddningsbåtar,
frivilliga brandkårer, sällskap for hjälp vid hungersnöd och för fattigbespisning,
sparkassor, djurskyddsföreningar - vår tids alla humanitära sträfvanden mota oss äfven
här, blott med den skillnad, att de i Kina samtliga äro af mycket gammalt ursprung.
Om också många missbruk förekomma i praktiken, sa känner man sig dock vid åsynen
häraf frestad att utropa med Lessing: »Nathan, ni ar en kristen! En bättre kristen fanns
aldrig!» Man skulle nästan kunna sätta i fråga, om icke framtidens religion vore att
söka hos kineserna.
Missionen har alltså icke gjort det och gör det väl icke heller i framtiden.
Ett rationalistiskt folk nöjer sig icke med tro. Kina vill icke omvändas, det
vill upplysas, öfvertygas. Och tilldragelserna under de sista fem årtiondena hafva
med godo eller ondo, med eller mot dess vilja, öfvertygat det om öfverlägsenhe-
ten af Västerlandets materiella kultur. Öfvertygat det har äfven det njfa Japan,
som nu genom historiens sällsamma nyck från den uppmärksamme lärjungen
öfvergått till att blifva sin läromästares lärare, som meddelar denne den euro-
peiska kulturen i lättfattligare form, om också möjligen med alltför stor ifver och
utförlighet. Men att allt detta skett och öfver hufvud taget kunnat ske, att detta ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
