Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Det japanska landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDET OCH DESS BEFOLKNING.
569
räknats till världens skönaste,
rikaste och mäktigaste land. Detta
egentliga Japan består affyra stör-
re öar jämte en ofantlig mängd
till dessa hörande mindre öar
och holmar. I midten ligger den
största och viktigaste af öarne,
hvilken af japanerna betecknande
nog kallas »Hondo» eller »Hon-
shu» (hufvudland eller hufvudö),
men af utländingarne ofta fel-
aktigt benämnes »Nihön» (eller
Nippon), hvilket emellertid ar en
beteckning for hela riket. Sö-
derut och skild från Hondo ge-
nom det for sin naturskönhet
med rätta prisade inhafvet ligger
den minsta ön, Shikoku, och
i sydväst den mot Kina vettande, hamnrika och för samfärdseln viktiga ön Kyushu,
samt slutligen långt upp i norr Yezo, som trots sitt stora omfång först sent och i
oväsentlig grad framträder i Japans historia.
Till sin ytbildning ar öriket ett utprägladt berglandskap. Icke ens en sjättedel
af hela ytinnehållet i det egentliga Japan lämpar sig för åkerbruk. En ständig
växling mellan berg och dal ar utmärkande för det pittoreska landskapet, som
blott har några få slätter af betydenhet att uppvisa. De japanska bergen, som tillhöra
det från sydväst till nordöst löpande siniska systemet, bilda en veckad bergskedja,
hvilken består af en nordlig och en sydlig båge, åtskilda af en 200 km. lång sanka.
I motsats till de trots de många branta klipporna, i stort sedt för samfärdseln gynn-
samma kusterna finnas i det inre med dess ofta vilda och splittrade bergformationer
icke sa få svårtillgängliga trakter, ehuru de för en stark förvittring utsatta, alltid
tilltalande och ofta högst måleriska höjderna vanligen ej nå upp till öfver 2,000 meters
höjd och endast i några fall öfverstiga 3,000 meter. Den högsta toppen i det egent-
liga Japan ar Fujis kägla (omkr. 3,800 meter), som majestätiskt reser sin oftast
ett Japans heliga vårdtecken, hvilket ännu årligen utgör
snötäckta hjässa som
målet för tusentals andakts-
fulla pilgrimer (män och
kvinnor) från rikets alla
trakter. Då det sa ofta
förekommer afbildadt på
japanska konstindustriella
.föremål, har detta berg
blifvit välbekant äfven för
oss. I höjd öfverträffas
Fuji af Mount Morrison eller
Niitakayama (4,350 meter),
den högsta toppen på For-
mosa (kolonialområdet i
söder). Ett i ögonen fallande
drag i det japanska berg-
landskapet ar det stora an-
talet vulkaner, af hvilka en
hel del ännu ar i verksam-
het. Det sista utbrottet af
Fuji inträffade ar 1707.
De för uppkomsten af
floder alltför smala japan-
ska öarne äro, ehuru vat-
Vårldshistoria III.
Lerstatyetter, härrörande från
AinUS förfäder. Ur N. Ono, Shenshi
KökoZufu (»atlas till den japanska arke-
ologien»). Tokio 1904.
tenrika, tämligen fattiga på
strömmar (på sin höjd utgör
Yezo i den aflägsna Norden
ett undantag). De i många
vackra vattenfall från ber-
gen nedstörtande backarne
få knappast förrän i kust-
trakterna någon betydelse
för sjöfarten. Också de tal-
rika, öfver berg och sko-
gar spridda sötvattenssjöar-
ne äro från denna syn-
punkt mindre värda upp-
märksamhet an deras ofta
måleriska skönhet (såsom
t. ex. den vackra Hakone-
sjön vid foten af Fuji). En
större yta upptager endast
Biwa-sjön, med ett omfång
ungefär motsvarande Gené-
ve-sjöns och med ett gynn-
samt läge midt på hufvud-
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
