Världshistoria / Orienten / 591 (1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forts. Ämbetsmannastaten 645—1185 - 2. Ämbetsmannastatens blomstringstid (701—794).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjuguårig yngling, och den knappt tio ar äldre men dock säkerligen mera besinningsfulle
och erfarne hufvud mannen för Nakatomi-ätten det afgörande inflytandet funnits på den
ena eller den andra sidan. Många de högsta hedersbevisningar tilldelades kanslern
af kejsaren. Däribland blef en af varaktig betydelse, ehuru den ursprungligen blott
var af yttre
formell natur,
nämligen förlänandet af
det ärftliga
familjenamnet Fujiwara,
d. ä. »glycinängen»
(efter hans
boningsort). Ty
oafsedt hans egen
statsmannagärning,
lefver han kvar i
Japans historia som
grundaren af denna
mäktiga Fujiwara-
ätt, som gång på
gång blef besvågrad
med kejsarhuset
och snart intog en
förmyndarställning
gentemot detta. Under
loppet af de
följande århundradena
kunna de
olika grenarne af
denna släkt
uppvisa en hart när
oöfverskådlig rad
af förtjenstfulla
statsmän,
historieskrifvare och
andra lärde män och
konstnärer, och
ända in i vår egen tid
hafva Japans
kejsare tagit sina
gemåler ur denna ätt.
Under det för
Japans vidare
utveckling så
betydelsefulla sjunde


Kamatari (614-669), Fujiwara-ättens stamfader,
med sina två söner. Målning på siden från
1300-talet. I herr Katano Satohiras ego i Tokio. Efter Tajima,
Selected Relics of Japanese Art XVII, Tokio 1907.

århundradet
framträder vid sidan af
Tenji den lysande
gestalten af hans
broder och
efterträdare Temmu
(673—686). Hans
lyckosamma
regering utgör en
fortsättning och ett
stadfästande af de
af Tenji planlagda
och införda
reformerna, hvilka han
genom talrika
förordningar i
Taikwa-årens stil
utsträckte till allt
vidare områden.
I samma, numera
fastslagna — banor
rör sig utvecklingen
under hans
änka, som efter-
trädde honom på
tronen, kejsarinnan
Jito (687—697,
död 703). Då hon
abdikerade till
förmån för sin brorson,
Mommu, kunde
tronskiftet
försiggå utan några
rubbningar af det
allmänna lugnet,
ehuru den kejserliga
maktens tyglar
nu hvilade i en
knappt fjortonårig
gosses oerfarna
händer.

2. Ämbetsmannastatens blomstringstid (701—794).

Under den unge kejsar Mommu innehades den ledande ministerposten af hans
svärfader, Fujiwara Fubito, den yngre af den store kanslern Kamataris båda söner.
Hans inflytande steg ännu mer under de bägge kejsarinnor, som härskade efter
den redan 707 bortryckte Mommu. Han dog som kansler (udaijin) 720. Med hans
fyra söner öfverflyttades tyngdpunkten definitivt till den på begåfvade och
förtjenstfulla medlemmar sa rika Fujiwara-släkten, som med sitt ärftliga politiska inflytande
nästan kan betecknas som en kejserlig sidolinie.

Nära förbundet med Fubitos namn ar det berömda lagverk, som under hans led-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>