Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ämbetsmannastatens blomstringstid (701—794).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 O. NACHOD, JAPAN.
i hvarje hus skulle finnas ett buddistiskt husaltare. De särskildt vid hofvet utöf-
vade buddistiska barmhärtighetsverken, såsom allmosegifvandet till åldringar, sjuke
och fattige samt präster och nunnor, ofta i stor utsträckning, verkade mildrande på
tidens seder och bruk. Äfven de djurskydd s vänliga ideerna gjorde sig gällande i ofta
upprepade förordningar om lössläppande af fångna djur och inskränkning eller förbud
för jakt och fiske. Förtärandet af kött, åtminstone af nötkreatur, hästar, hundar,
apor och hons, hade redan 675 blifvit förbjudet. Det sociala draget i den bud-
distiska läran kom äfven till uttryck genom grundandet af ett friapotek i Nara (721).
Men äfven på det politiska området fick buddismen stort inflytande, särskildt un-
der kejsar Shömu (724-748), hvilken torde böra räknas till den indiska religionens
mest glödande anhängare. Han var den förste japanske härskare, som (genom den ofvan-
nämnde Gyögi) upptogs i prästståndet (749, ett ar efter hans abdikation), och på
samma gång upptogos äfven hans moder och hans lika buddistiskt sinnade gemål.
Det var denne kejsares dyrbarheter, som efter hans död 756 honom till ära af hans
anka skänktes till det i Nara belägna Tödaiji-templet och dess gudomlighet Röshana
och som utgöra hufvudmassan af de nuvarande skatterna i Shösoin.
Buddismen tyckes emellertid ej långt därefter hafva fått ett betänkligare politiskt
uttryck i den äregirige prästen Dökyos gestalt. Denne skall sa helt hafva behärskat
exkejsarinnan Koken (749-759), att han, sedan Fujiwara Nakamaro, gunstling till
Junnin, den verklige kejsaren, blifvit besegrad och dödad i en drabbning, rent af
fördristade sig att landsförvisa Junnin och förmådde kejsarinnan att åter bestiga tronen
(under namn af Shötoku, 765-769). Icke nöjd med de högsta titlar och äreställen,
sökte han sjutligen äfven öfvertala henne att afstå tronen till honom själf, och det var
blott genom ett föregifvet kami-orakel, som härskarhusets trogna anhängare lyckades
afvärja faran för afbrytandet af den kejserliga arfföljden. Men nästa ar dog kejsarinnan,
och under den nye kejsaren Könin (770-781), som återigen stod under Fujiwara-ättens
inflytande, drabbades Dökyo af ett, som det tyckes, skäligen mildt straff, nämligen
landsförvisning till en aflägsen provins. Inför en kritisk pröfning ter sig hela denna
romantiskt utsmyckade episod, som val knappast kan göra anspråk på att hvila på
en fullt tillförlitlig tradition, närmast blott som ett uttryck för den opposition, som
från de öfriga mäktiga ätternas sida gjorde sig gällande mot Fujiwara-familjens begyn-
nande välde. I hvarje fall framgår det af denna och andra rubbningar af den borgerliga
freden under 700-talet, att de i Taiho-lagarne sa förtjenstfullt utstakade förträffliga
byråkratiska institutionerna, för hvilka det japanska folket att döma af hela dess
historiska utveckling knappast var moget vid denna tid, i många afseenden ännu voro
ganska fjärran från sitt förverkligande.
Liksom för buddismen och i nära samband därmed, betecknar Nära-tiden en
hög lyftning äfven för konst och vetenskap. Det gällde ju att på ett värdigt, ja, glän-
sande sätt inreda och utsmycka de talrika nya buddistiska kultplatserna. Några namn
på mästare och skolor från åttonde århundradet finnas visserligen icke bevarade, men
däremot icke sa få konstverk af allahanda slag. Dessa gifva en ganska imponerande bild
af den utveckling, som denna tid hunnit till, icke blott inom konstslöjden utan äfven
inom den högre konsten, såsom måleri (särskildt freskomålningar), träsnideri, brons-
gjutning och andra metallarbeten samt keramik. Såsom det bi. a. framgår af några
bevarade räkenskaper från ar 745, fanns det också vid hofvet särskilda ämbeten för
måleri, keramik och färgning. Visserligen bära konstverken nästan genomgående den
for hela Tång-perioden i Kina utmärkande prägeln af grekisk-indiska förebilder,
och många af dem visa därför en förvånansvärd likhet med de senast i Turkestan
gjorda fynden. Det torde icke heller råda något tvifvel om att det här hufvudsakligen ar
fråga om verk af främmande mästare, fastän måhända utförda i Japan och med japanska
medhjälpare. Det skulle i hvarje fall vara felaktigt, att på grund af föremålen i
Shösoin tillskrifva japanerna i åttonde århundradet uppfinningen af guldlack,
cloisonné-emalj och inläggningar af undermålad bärnsten och pärlemor eller konsten
att tillverka glas, allt nya tekniska framsteg, hvilka deras närmaste efterkommande
icke synas hafva känt.
På den af Kina påverkade vetenskapens och litteraturens område kan Nära-tiden upp-
visa stora framsteg och betydande egna insatser från japanernas sida. Utom Taiho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
