Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ämbetsmannastatens blomstringstid (701—794).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 O. NACHOD, JAPAN*
historiska verken, affattade på kinesiska språket, hvilket spelade samma roll i Japan
som latinet i Europa. I betraktande af den läraktighet, som att döma af åtskilliga
fakta utmärkte äfven de dåvarande japanerna, förefaller det besynnerligt, att man i
en kejserlig förordning af 791 fann det nödvändigt att uppmana lärjungarne till större
flit vid studiet af det främmande språket, hvilket här betecknas som alldeles försum-
madt. Från Nära-tiden härstammar äfven uppfinningen af den första japanska staf-
velseskriften, katakana, hvars 50 eller egentligen 47 tecken voro härledda ur ofta åter-
kommande kinesiska ideogram i kvadratform. Ett ställe i Shoku-Nihongi från ar 781
omtalar för första gången ett bibliotek.
Glädjande framsteg har Nära-tiden att uppvisa äfven på näringslifvets område, som
hittills varit kanska försummadt. Enligt en uppgift, som antagligen kommer verklig-
heten nära, ehuru dess’kalla icke kan bestämdt konstateras (förmodligen går den till-
baka till den vidtbereste prästen Gyögi), skulle befolkningen redan ar 736 hafva
stigit till omkr. 8 millioner. Genom särskilda förordningar omhuldades landtbruk
och slöjder. Silkesodlingen och väfnadskonsten blomstrade, likaså produktionen af
papper. Ibland de skänker, som en japansk beskickning medförde till Kina ar 780,
fanns äfven papper, som enligt uppgift till de forna läromästarnes förvåning i glans
och finhet vida öfverträffade det kinesiska. Redan från 600-talet omtalas användningen
af torf och petroleum, samt förfärdigandet af i trä skurna stämplar, medan de
första ansatserna till tryckning med trätaflor härstamma från 700-talet.
Som bytesmedel hade man hittills mest användt ris och enkla tyger af hampa
och af barken från pappersbomullsträdet. Förmodligen i samband med de första
silfverfynden i Japan, som gjordes 683 på ön Tsushima och 691 på ön Shikoku,
visa sig nu vid sidan af den allena härskande naturahushållningen de första spåren
af ett myntväsen. I ett manifest från 683 ar det väl ännu icke fråga om egna
japanska mynt utan om från Kina eller Korea införda, och utnämningen af tre mynt-
mästare ar 694 får väl närmast betraktas som en förberedande åtgärd. Enligt en
uppgift i Shoku-Nihongi från 708 var det för öfrigt icke förrän detta ar, som de
första myntmästarne utnämndes. Samma ar upptäcktes för första gången ren koppar
(i provinsen Musashi), i motsats till de redan tidigare gjorda fynden af uppblandad
koppar. Dess stora betydelse icke blott för näringslifvet utan äfven för buddismen,
med dess stora behof af denna metall för sina gudabilder, framträder tydligt i namnet
på den vid denna tid fastställda nya nengon Wadö (708-715), d. v. s. »japansk
koppar.» Från ar 708 härstamma också de första verkliga japanska kopparmynten,
hvilka efter den nämnda nengon bara en inskription af fyra kinesiska tecken:
Wa-dö-kai-chin, och i likhet med de kinesiska hafva ett fyrkantigt hål i midten
for att kunna uppträdas i rad. Antagligen för att få dem bättre inarbetade förbjöds
åren 709 och 710 bruket af silfverpenningar, förmodligen dock blott för någon kortare
tid, Ty en förordning af 721 fastställde, alt ett silfvermynt skulle gälla lika med
25 kopparmynt. Ar 749 gjordes det första guldfyndet i Japan (i provinsen Mutsu i
nordöstra delen af hufvudön); de första guldstyckena (kaiki-shoho) präglades 752 och
hade det tiodubbla värdet mot silfvermynten. Men trots de nyinförda mynten härskade
under Nära-tiden till största delen den rena naturahushållningen, kanske med undantag
för kinai-provinserna. Räntefoten var mycket hög, 30-50°/0 om icke mer, trots
talrika förordningar till förmån för gäldenärerna och inskränkande bestämmelser i
Taiho-lagarne. Denna räntefot framträdde hufvudsakligen vid lån af ris, som för-
räntades in natura. Ett förbud från 751 mot förpantning af jordagods af något slag
öfverskreds ofta, såsom det framgår af ännu förhandenvarande urkunder.
Hvad förbindelsen med utlandet beträffar, sa lyckades det japanerna redan i senare
hälften af 600-talet att underkufva Ainu-stammarne på nordvästra kusten af hufvudön.
Några besegrade Ainu, som medföljde en japansk beskickning till Kina (659) som
ett slags kuriositeter, väckte stort uppseende vid det kinesiska hofvet för sitt väldiga
skägg och sin skicklighet i bågskjutning. Längre förmådde Ainu-folket hålla stånd
på den nordöstra kusten. Ty enligt hvad som berättas på en 762 upprest minnessten
vid den forna borgen Taga i närheten af Sendai, en af de få bevarade steninskrif-
terna från den japanska forntiden, lyckades japanerna först 724 att här grunda en
befästad gränsposition. Denna hade äfven längre fram att utstå flere allvarliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
