- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
605

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Kamakura-shogunatet (1185—1333).

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEODALSTATEN (1185-1600).

605

I sitt förhållande till kejsarhuset iakttog Yoritomo åtminstone i det yttre den
största vördnad och inskärpte äfven denna plikt hos undersåtarne, af klokhetshänsyn
och i motsats till den for sitt öfversitteri mot kejsarne impopulära Taira-ätten. Han
beröfvade ej heller Fujiwara-släkten dess höga ärftliga värdigheter, utan dess med-
lemmar fingo nu som förut bekläda posterna som kansler, sesshö och kwampaku
utan att dock innehafva den fordom därmed förknippade maktställningen. Dessutom
tillsatte han visserligen också en natron eller uppsyningsrnan vid det kejserliga hofvet,
men detta nya ämbete öfverlemnades likaledes till en gren af Fujiwara-ätten, Kujö-
släkten. Hofvet stannade alltjämt kvar i Kioto.

Faktiskt afgjordes emellertid regeringsärendena i den nya shogunatshufvudstaden
Kamakura. För att råda bot på det slöseri, som gripit omkring sig i hela förvalt-
ningen, förenklade Yoritomo det invecklade statsmaskineriet med dess öfverflöd på
ämbeten och införde i stället för Taikwa-systemets åtta departement tre nya högsta
centralmyndigheter. Mandokoro (= regeringsorten) kallades rådsförsamlingen för
ledningen, af den allmänna förvaltningen och lagstiftningen. Den andra myndigheten, mon-
chujo, sysselsatte

sig med rättskip-
ningen. Under sa-
murai-dokoro lydde
slutligen alla ange-
lägenheter rörande
krigsväsendet och
vasallerna.

Efter segern öf-
ver Taira-ätten hade
Yoritomo af rikets
dåvarande 66 pro-
vinser behållit nio
för sin egen släkts
räkning och förlänat
sina förtjenta här-
förare och anhängare
andra områden af
sina krossade mot-
ståndares jordbesitt-
ningar. Jämte den
kejserliga regering-

Själfporträtt af bildhuggaren Unkei.

Träskulptur i templet Rokuharamitsuji i Kioto från 1100-

eller 1200-talet. Ur Tajima, Selected Relics of Japanese Art

VII, Tokio 1902.

ens provinsguver-
nörer, hvilka blifvit
nästan maktlösa ge-
nom ökningen af
den skattefria shö-
yen-jorden, tillsatte
nu Yoritomo sina
egna ämbetsmän, de
s. k. shugo, hvilka
utöfvade den mili-
tära makten och
den kriminella j uris-
diktionen i provin-
serna. För shöyen-
jorden införde han
en annan grupp af
uppsyningsrnan, de
s. k. jifö, hvilka
hade i uppdrag att
indrifva den för be-
täckandet af shogu-
natsförvaltningens

omkostnader afsedda risskatten. Äfven i fråga om shugo- och jito-ämbetena och
den därmed förenade tjenstejorden fick snart åter ärftligheten insteg. Ur dessa
och andra grupper af adliga vasaller uppstod vid sidan af den gamla hofadeln i Kioto,
kuge, en ny militärisk adelsklass, buke (bu = krig; ke = familj, hus), hvilken till
härkomst och anseende var af lägre rang men som faktiskt hade en starkare ställning.
Genom manande exempel och stränga förordningar sökte shogunatets myndigheter att
bland buke bevara de kärfva dygderna hos ett anspråkslöst och enkelt men kraftfullt
och af en liflig hederskänsla besjäladt krigarstånd, i motsats till de af det förfinade hof-
lifvet med dess konst, diktning, spel och yppiga njutningar förvekligade kuge.
Ar 1199 bortrycktes Yoritomo genom ett fall från hästen, endast 53 ar gammal,
från sin förhoppningsfulla bana, sedan han åtminstone skänkt riket ett årtionde
af borgerligt lugn, hvarunder det fått hemta sig något från de långa krigens hem-
sökelser och på nytt börjat uppblomstra. Han skildras som en man med liten
gestalt och stort hufvud, ett behagligt väsen och en klar stämma. Hans lugn och
reda, hans klokhet och försiktighet tillvunne honom hans krigares aktning och
vördnad. Men han beskylles icke utan grund för misstrogenhet, ja, till och med
för grymhet. Han lät sålunda af misstänksamhet döda två af sina egna bröder, däri-
bland den framstående, tappre fältherren Yoshitsune (1159 - 1189), hvilken i främsta
rummet hade äran af segern öfver Taira och som ännu lefver kvar i folkets minne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free