Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forts. 1. Kamakura-shogunatet (1185—1333). - 2. Ashikaga-shogunatet; oafhängiga länsherrar (daimyo) (1333—1573).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guden Judos tempelhall på berget Köyasan i provinsen Kii (byggd 1197).
Ur Dat Nihon Shiryo (»samling af historiskt material rörande Japan») IV: 5, Tokio 1906.
eller hvad han kallade myd-hö-ren-ge-kyö, d. v. s. »den underbara lagens lotusblommas
sutra», samt på det skarpaste drog i härnad mot sedernas förfall och mot de andra
sekterna, utan att skona ens de mäktigaste kretsarne. Intet under, att han, - och för
öfrigt äfven de båda andra sekternas öfverhufvud - straffades med landsflykt, hvari-
från de dock senare återvände högt ärade. Medan dessa tre läror framför allt vände sig
till folkets stora massa, sa fann däremot Zen-sekten, som icke lade tyngdpunkten på de he-
liga sutra-orden utan på hjärtats luttring genom meditation, sina anhängare företrädesvis
ibland de krigiska vasallerna och öfver hufvud bland de högre klasserna i Kioto och Kama-
kura. Det var särskildt denna lära förbehållet att under tidernas lopp genom sin stränga,
rättframma, asketiskt inåtvända sinnesriktning utöfva ett stort, mot allt yttre sken och
prål fientligt inflytande på lifvets alla förhållanden, både på sederna, klädedräkten,
födan och bostäderna, och icke minst på konsten och litteraturen.
Hvad vetenskap och konst beträffar, sa uppskattade riddarklassen, som under
Kamakura-tiden var tongifvande, endast krigiska konster, och betraktade det bokliga
vetandet i allmänhet såsom någonting under deras värdighet, sa att detta, liksom i
Europa under medeltiden, på sin höjd ännu odlades af munkarne i klostren. Ibland
Yasutokis 5,000 riddare, som 1221 intogo Kioto (se sid. 608), lära blott några få hafva
varit i stånd att läsa den flyende kejsarens manifest. Ja, flere af de högsta adels-
männen lära icke hafva varit skrifkunniga, och till och med många kejsare voro
endast halfbildade. Då blott ett fåtal var mäktigt kinesiskan, fick en egendomlig
biandstil insteg i skriftspråket, en med japanska ord utfylld, vanställd kinesiska, hvarpå
man nu affattade såväl officiella urkunder som historiska verk. De af denna lid
företrädesvis uppskattade motiven ur den tappre japanske riddarens lif fylla
stridsepopeerna. Höjo-ätten förskaffade sig en berömmelse, som öfverlefde dess un-
dergång, genom grundläggandet af ett på kinesiska och japanska böcker synnerligen
rikt bibliotek i Kanazawa, icke långt ifrån det senare Yokohama.
2. Ashikaga-shogunatet; oafhängiga länsherrar (daimyo) (1333—1573).
Kejsar Go-Daigos säkra förväntan, att han efter shikkens störtande skulle kunna
Jaga regeringstömmarne i sina händer, såsom fordom de stora tennö under Taikwa-
och Nära-tiden, skulle snart visa sig vara blott som ett skönt och bedrägligt hopp.
Ty shogunatet, hvilket han nu förlänade åt sin egen son, var den maktens tinne,
hvartill den härigenom grymt besvikne Takauji syftade, den ansedde härföraren af
huset Ashikaga, hvilket räknade sin härstamning från Minamoto-ätten. Go-Daigo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
