Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ashikaga-shogunatet; oafhängiga länsherrar (daimyo) (1333—1573).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 O. NACHOD, JAPAN.
förbisedd och glömd. Det i verkligheten långt förut maktlösa Ashikäga-shogunatet
blef med hans afsättning 1573 för alltid upphäfdt, och därmed försvinner denna
ätts namn ur den följande japanska historien.
Hvad förbindelserna med utlandet beträffar, sa hade redan Kubilais efterföljare
försökt att åter anknyta fredliga förbindelser med öriket, men utan att finna till-
mötesgående hos Japans dåvarande regering. Redan kort efter mongolernas miss-
lyckade invasion i Japan hade emellertid en icke obetydlig japansk handel på Kinas
kuster börjat utveckla sig. När den nationella Ming-dynastien kommit till makten i
Kina i de främmande eröfrarnes ställe (1368), började åter en officiell förbindelse och
ett ganska regelbundet utbyte af beskickningar och rika skänker mellan de bägge
rikena. Sålunda lät Yoshimitsu 1401 ett bref till kejsaren af Kina åtföljas af en
present af tusen uns guld, hvilka enligt den i Kina härskande men mot de verkliga
förhållandena stridande uppfattningen af alla sådana gåfvor voro att betrakta som
en skyldig tribut. Följande ar förlänade honom kejsaren af Kina till gengäld titeln
»konung af Japan». Men huru föga en dylik titelförläning, som grundade sig på
Kinas åtminstone nominella anspråk på öfverhöghet öfver alla andra stater, mot-
svarade de bägge landens verkliga maktförhållanden, framgår redan däraf, att det i
det diplomatiska umgänget med Kina hufvudsakligen alltid ar fråga om framställningar
till den japanska regeringen, att den måtte hindra sina undersåtar att bedrifva sjö-
röfveri på Kina kuster, hvilka Kina själft icke förmådde värja sig emot. Ur de lif-
liga handelsförbindelserna i trettonde århundradet hade det i själfva verket sa små-
ningom utvecklat sig ett af kinesiska pirater understödt, i hög grad vinstgifvande
japanskt sjöröfveri i stor skala, af hvilket den fredliga befolkningen led lika mycket
som en gång de atlantiska kustlanden af normannernas anfall. Denna förbin-
delse mellan sjohandel och sjöröfveri var för öfrigt under medeltiden och äfven senare
(i obevakade farvatten) ingalunda någon allenastående företeelse. Som en godtgörelse
for dylika vikingatåg bor man sannolikt uppfatta den ifrågavarande guldsändningen
från Yoshimitsu, den framgångsrikaste och mäktigaste af Ashikaga-shogunerna,
hvilken säkerligen icke var hänvisad till att söka Kinas gunst. För öfrigt visade den
japanska regeringen flere gånger sin goda vilja gentemot Kina genom att till detta
land sända dylika mer eller mindre uppenbara sjöröfvare som fångar för att dömas.
Hvilken hotande omfattning dessa röfvaranfall antagit, framgår bi. a. däraf, att den
utanför Kinas sydkust belägna ön Hainan enligt en officiell kinesisk landskapskrönika
under loppet af endast 200 ar (1378-1573) hemsöktes af icke mindre an 16 dylika,
delvis mycket svåra härjningar af bahan, såsom sjöröfvarskeppen kallades efter be-
nämningen på krigsguden (jap. Hachiman), hvilkens namn de i kinesisk skrift förde
på sina flaggor. Den under Kinas protektorat stående grannstaten Korea var utefter
sina kuster icke mindre hemsökt af de fruktansvärda bahan. Emellertid saknas
äfven vid denna tid icke helt och hållet förbindelser af vänskapligt slag, särskildt på
den andliga kulturens område. En tempelinskrift (af ar 1563) från provinsen Kan-su
i västligaste Kina berättar sålunda, att ar 1383 en japansk präst därstädes aflagt ett
heligt löfte att återställa templet i fråga, som uppgått i lågor under någon strid un-
gefär ett halft århundrade förut, och att detta därefter uppstod i sin gamla glans.
Betecknande ar äfven det värdefulla understöd, som på vederbörandes ifriga böner
kom det af de ständiga inre striderna slutligen fullkomligt utarmade Japan till del
från Kinas sida i form af större subsidiesummor i kopparmynt (t. ex. 1474, 1483).
Under den jäsande oroliga tid, då Ashikaga-väldet lutade mot sitt fall, infaller
äfven europeernas första ankomst till öriket, en i Japan knappast observerad till-
dragelse, som man däremot snart i Västerlandet kom att betrakta som synnerligen
viktig och betydelsefull. Om enskildheterna har man ännu i dag stridande me-
ningar. Sa mycket står dock fast att omkr. 1542-1543 några portugiser ombord å
en kinesisk sjöröfvares skepp af en storm drefvos till Japan och landade på den
sydvästra ön Kyushu. Huru föga träffande det ar, att åt ett dylikt slumpens
verk gifva det vanliga namnet »Japans upptäckande», framgår redan däraf, att det
dock ingalunda ar fråga om något fullkomligt obekant land utan om ett rike, som
sedan öfver 1,000 ar stod i nära förbindelse med Kina och hvars sjöfart dessutom
vid denna tid sträckte sig bortom Kina ända till den indiska kusten. I själfva verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
