- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
627

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Polisstaten under Tokugawa-shogunatet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POLISSTATEN UNDER TOKUGAWA-SHOGUNATET.

627

ShogUnenS palats i Yedo. Efter en rulle med bilder i vicomte Akimoto Okitomos ego. Ur Dat Nihon Shiryo
(»Samling af historiskt material rörande Japan») XII: 4, Tokio 1903.
sedan 1456 funnits en fästning, och här hade leyasu redan, när han först blef herre
öfver Kwanto, på Hideyoshis råd slagit sig ned och väsentligt utvidgat de äldre be-
fästningarne. Som Tokugawa-regeringens säte växte den unga staden snart upp till
den mest betydande i hela Japan.
Hideyoshi hade sträfvat efter att vända storvasallernas lystnad efter maktutvidg-
ning utåt till främmande eröfringar och att bevara regeringsmakten åt sig och sitt
hus genom sina militäriska förtjenster. leyasu nöjer sig däremot nu med de under tre
krigiska decennier redan rikligt vunna lagrarne och intager en klok försonlig hållning
gentemot de flesta af sina besegrade motståndare. Framgångsrikt söker han trygga
sin familjs ställning genom att skickligt begagna sig af främlingarne, som härvidlag
kommo honom val till pass, for att lösgöra sitt lands ekonomiska krafter, som blifvit
efter under de oupphörliga fejderna, till fredlig förkofran. Och det motstånd han
möter från äregiriga daimyo förstår han att lamslå genom ett förläningssystem, som
han med utomordentlig skarpblick anpassade efter de hundratals större och mindre
vasallernas faktiska ställning, sådan den gestaltat sig under den historiska utvecklings-
gången. Han skapar också ett fast underlag för centralmyndigheten genom en klar
reglering af förhållandet mellan shogunen (hvilken i härskarens namn utöfvar hela
regeringsmakten) och kejsaren (som numera lefver i en helgad afsöndring i sitt för-
näma hof i Kioto utan annan funktion an den att vara suveränitetens titulära inne-
hafvare). Den senare tillförsäkras i samband härmed den visserligen anspråkslösa
men till gengäld fullt säkra årsinkomsten af 10,000 koka ris (eller precis lika mycket
som en daimyo af den lägsta inkomstgraden). En koku ar ett rymdmått om 180,4 L,
och en koku ris utgjorde enheten för alla med förläningssystemet sammanhängande
statsinkomster, antingen de verkligen inflöto i ris eller utgingo i andra natura-
persedlar eller i penningar. Dess värde, som naturligtvis kunde växla ganska mycket,
uppgick vid början af Tokugawa-tiden till omkr. 25 kr. De dåvarande stats-
inkomsterna uppskattas m toto till 28,900,000 koku ris, hvaraf 20 millioner kommo
på daimyo, medan af återstoden ungefär hälften tillföll Tokugawa-huset och den
andra hälften shogunernas personliga vasaller. I spetsen för statsförvaltningen ställde
leyasu ett vanligen af fyra eller fem medlemmar bestående statsråd (roju), som hade
att öfvervaka och dirigera alla underordnade myndigheter. Författningen, rättskip-
ningen och förvaltningen reglerade leyasu genom de s. k. »aderton lagarne» och
»hundra lagarne». Dessa förordningar, som delvis utgjorde en upprepning och ut-
veckling af bestämmelserna i Jöei-Shikimoku (jfr sid. 608), blefvo emellertid i motsats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free