Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖVÄGEN TILL INDIEN.
17
Denna pelare upp-
sattes år 1845 på Kap
Cross af portugisen
Diego Cäo. Inskriften
på kapitalet lyder i
svensk öfversättning:
»År 6685 efter värl-
dens skapelse och 1485
e. Kr. lät den store och
berömde konung Jo-
han II af Portugal upp-
täcka detta land och
uppresa denna pelare
genom Diego Cäo, en
riddare i hans tjenst.»
För att skydda pe-
laren mot förvittning
och förstörelse lät den
tyske kejsaren Wil-
helm II uppställa den
i Museum fur Meeres-
kunde i Berlin och i
stället uppsätta en tro-
gen kopia af densam-
ma på Kap Cross.
Prins Henrik var icke någon smickrande hof-
man, ingen kvinnornas gunstling. Allvarsamt
blickar emot oss hans smala ansikte med den
långa, fina näsan och de små mustascherna.
Till det gåtfulla hafvet med dess tusen spörs-
mål och sällsamma ting stod hans håg. I ytter-
sta utkanten af den då kända världen på Kap
Sanct Vincent, i skydd af den lilla fästningen
Sagres, fjärran från allt hoflif, byggde han sitt
slott på en klippa, som skjuter djärft ut i haf-
vet. Och i omedelbar närhet till sin bostad lät
han, som den fromme, nästan asketiske man
han var, uppbygga en kyrka åt Gud och en
mängd institutioner för den vetenskap, åt hvars
befrämjande hans senare lif var egnadt. Hit
drog han likasinnade, här utforskades de lagar
hafvet lydde, härifrån utrustades de första re-
sorna mot Södern, hän mot det okända, sorn
drog och lockade Det var icke lätt för honom
att sätta dem i verket. Visserligen lemnades
penningmedel af den rika »Kristi orden», hvars
stormästare prinsen var, men det var omöjligt
att anskaffa några matroser, ty man fruktade
allmänt för »det svarta vattnet», som enligt folk-
tron skulle utbreda sig i söder och som hotade
med död och undergång. Därför kunde i bör-
jan icke heller några långfärder på öppna haf-
vet företagas. Man måste inskränka sig till
att smyga sig fram utmed Afrikas västra kust,
i det man framflyttade målet från färd till
färd. Tjugu år igenom bedrefs arbetet strängt
och uthålligt. Resultatet af hvarje expedition blef vid hemkomsten vetenskapligt
fastställdt och nästa företag grundligt förberedt. Utländska lärde kommo på gästbe-
sök; det uppstod en glad och förhoppningsfull samverkan af de yppersta förmågor,
hvari prinsens valspråk: Talent de bien faire, fann bekräftelse. Alltjämt nya män
förstod prins Henrik ställa i de nya idéernas tjenst. Detta ombyte var måhända ej
utan sin biafsikt. Redan vid den tiden tillkom väl den romanska kolonialpolitikens
bekanta grundsats, som i sin öfverdrifna tillämpning burit så föga lyckliga frukter.
Omsorgen om statens välförstådda intressen bjöd Portugal och Spanien att på grund
af misstroende aldrig två gånger i rad skicka samme man på resor till kolonierna,
på det att han ej skulle vinna en alltför stor och farlig makt. o
Färdens resultat skulle belöna alla kostnader och mödor. År 1431 lyckades man
efter hårda strapatser kringsegla Kap Bojador. 1441 nådde man ända till Kap Brancö
eller Blanco. På en ö anlades det första faktoriet på det afrikanska kolonialområdet
och inleddes byteshandel med infödingarne. 1445 lyckades slutligen Diniz Dias kom-
ma förbi det breda ökenbältet och uppnå Kap Verde (»Gröna udden»). För första
gången njöt man här anblicken af de afrikanska tropikerna. Redan själfva namnet
»Gröna udden» uttrycker den allmänna öfverraskningen, när Strabos och Ptolemasi
genom sekler omfattade utsago om omöjligheten att bebo de södra landen sjönk i
Atlantiska oceanens djup och en sällsam värld höjde sig vid foten af solbelysta berg-
väggar. Förväntansfullt trängde man vidare. Naturligtvis gick det under vägen ej så
lugnt och fredligt till som i det stilla Sagres. Mord och människorof äro händelser,
som tyvärr äro förknippade redan med de tidigaste upptäcktsfärderna och genom
många århundraden förblifvit oskiljaktigt med dem förbundna. De företogos ju af
snikna äfventyrare och slagskämpar, som sökte vinst och byte och ofta satte lifvet
på spel därför. Emellertid hafva äfven dessa gjort vetenskapen betydande tjenster, så
t. ex. den beryktade Juan Fernandez, som lät ilandsätta sig på kontinenten, lefde
Världshistoria IV. 3
Portugisisk vapenpelare
från Kap Cross i Västafrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
