Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sjövägen till Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 J. VON PLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
följd af ansträngningarne under den två-åriga färden dog Paulo da Gama i Ångra.
Men Vasco och Coelho förde lyckligt sina skepp till Lissabon. Blott en tredjedel
af manskapet återsåg hemlandet.
Vägen till Indien låg öppen. Framtidsutsikterna för Portugals handel hade med
ens blifvit oberäkneligt stora. Den venezianske konsuln afgaf en mycket »bekymrad»
rapport härom till signorian, och vid hofvet i Lissabon betraktade man honom nu-
mera som spion, hvilken man ej bemötte med någon större förtrolighet.
När Vasco da Gama landsteg i Asien, träffade han en jude från Polen vid namn
Gaspar. Mannen hade öfver Jerusalem, Alexandria och Arabien kommit till Indien
och var anställd vid sultanens af Goa hof och lefde där, efter det han antagit islam,
sedan trettio år. Han föreställde sig för Gama, öfvergick till kristendomen och gjorde
portugiserna stora tjenster, i det han ej blott anvisade dem fyndorterna för allehanda
specerier utan äfven klargjorde för dem de politiska förhållandena i Indien, hvilket
för Portugal var af stort värde. Gama tog den nye trosfränden med sig till Europa,
och denne åtföljde sedermera i egenskap af rådgifvare de nya expeditionerna. Äfven
Golumbus hade på sin första resa en jude ombord, som ansågs vara en framstående
språktalang och som i Västindien med framgång tog i tu med uppgiften att studera
de vilda folkens språk och komma i samförstånd med dem. Mediceerna förmådde
flere judar att slå sig ned i Livorno. Dessa bidrogo mycket till utvecklingen af
varuhandeln från Florens. En särdeles stor insats gjorde de portugisiska judarne
under kolonisationen af Brasilien och när det gällde att införa sockerrörsodlingen
till Antillerna. Det medfödda affärssinnet anvisade dem sålunda ett område, där de
kunde göra sina anlag fullt gällande.
Året 1499, då de första Indiefararne hemkommo, betecknar en af de viktigaste
miistolparne i geografiens, världshandelns och kolonisationens historia. Med ens
slog det obetydliga Portugal hela handeln med kryddor under sig. Det hade direkt
tillgång till förvärfskällorna: det hemtade pepparn från Indien, kanelen från Ceylon,
kryddnejlikorna från Molukkerna, fraktade varorna utan omlastning på egna fartyg
till Europa och inbesparade sålunda de höga handelstullarne. Därför kunde de leverera
varorna billigare än venezianerna och ändå erhålla en ofantlig förtjenst. Förbruk-
ningen af specerier steg i Europa till den grad, att den penningström, som oaflåtligt
gick till Orienten, väckte bekymmer hos nationalekonomerna i Europa.
Till den materiella vinsten kom den moraliska: den lilla nationens själfkänsla
steg. Det dittills litterärt obegåfvade, halfbarbariska folket fick i Camöens sin store
skald, som på grund af själfsyn skapade stämningsmättade hafsdikter af berusande
kraft och färgprakt. Han framställde Adamastors - »Kapanden» - väldiga gestalt
som en sinnebild af det oförfärade trotset, hvilket betvingar den vilda naturens skräck
och faror. Stolt satte han sin nation vid sidan af greker och romare och sjöng med
tanke på fransmän, tyskar och engelsmän:
»Då så I fläcken - o på dårskap rike! -
i egnas blod ursinnigt eder hand;
ej kristna bragder saknas, ärorike,
i trogna portugisers lilla land.
I Asien ha de ej i makt sin like,
de trona segrande på aferns strand:
i världens fjärde del de tegar vunnit,
och gåfves ännu en. de dit ock hunnit.»
(N. Lovens of ver sättning)
Det portugisiska folket hade riktat blicken mot hafvet, hade banat vägen för den
moderna världssamfärdseln, - det hade begynt att upptäcka jordkretsen. Sedan den
tiden förändrades snabbt tygndpunkten i den merkantila världen. Det hittills för-
härskande Medelhafvet blef en insjö; Oceanen, söm förut spelat en mera underordnad
roll, blef ett världshaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
