Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.1. De små upptäckarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bortse vi tills vidare från de båda store eröfrarne, Cortez och Pizarro, och betrakta vi de män, som Sophus Ruge kallat »de små upptäckarne», så står bland
dem Balboa i främsta planet. Det var en företagsam adelsman med skulder öfver
öronen, som, på en mot gifna order företagen marsch tvärs öfver näset vid Darien,
varseblef en oerhörd hafsyta, hvilken man efter dess periodiska lugn kallat »Stilla
oceanen». Hans framgång blef hans fördärf. Han råkade i tvist med sin ståthållare,
som tillika var hans svärfader. Denne lät med Pizarros tillhjälp taga honom till
fånga och sedan afrätta honom. Redan dessförinnan hade den järnhårde Hojeda,
som i Amerigo Vespucci fann en duktig medhjälpare, företagit tre färder till Syd
amerikas norra kust och upptäckt Venezuela. Han begaf sig ut på en fjärde resa,
förlorade alla sina kamrater för karibernas förgiftade pilar, landade med ett sjöröfvarskepp på kusten af Cuba, ställdes härför inför rätta och dog i största armod.
Till det guldrika Veragua styrde Nicuesa kosan. Han tvangs att slå sig ned i
Mellanamerikas ogenomträngliga sumptrakter. Svält och febrar kommo hans skara
att glesna. Med uppbjudande af sina sista krafter lyckades han sjöledes nå fram
till Balboa, som emellertid vägrade honom att landstiga och tvang honom att i en
usel farkost åter begifva sig ut till hafs, där han förolyckades.
Cuba, »Antillernas pärla», intogs af Diego Velasquez, som 1511 styrde och ställde
där som ståthållare. Hela den stora ön och jämväl indianerna fördelades mellan
eröfrarne. Men man fortsatte alltjämt upptäcksfärderna. År 1517 styrde två skepp
under Cordovas befäl västerut och fingo Yukatan i sikte, som då beboddes af det
talrika, högt utvecklade maja-folket. Nästa år upprepade Grijalva resan med ännu
större maktmedel, for långt utmed kusten och nådde till våra dagars Vera Cruz och
ännu längre, hvarigenom Mexiko upptäcktes. Det erhöll namnet »Nya Spanien».
När Cortez underkufvat detta land, företog han utan synnerlig framgång ett fälttåg
till Honduras. Andra hafva med liknande utgång följt honom efter.
Norrut begaf sig redan 1513 Ponce de Leon. Han nådde Floridas kust. Likväl
förhindrades en kolonisation till följd af infödingarnes fientliga sinnelag, och för ett
upprepadt försök fick han 1520 plikta med lifvet. Äfven Narvaez fann döden vid
ett försök att tränga fram i södra delen af Nordamerika. Något större framgång
hade i början de Soto, hvilken, om än med svåra förluster, lyckades storma indianernas starkaste fästning. Men han dukade likaledes under, bortryckt 1541 af en feber,
och endast med de största ansträngningar lyckades hans efterträdare Alvarado återföra manskapet till »Nya Spanien». Rykten om stora guldområden förmådde 1540
vice-konungen af »Nya Spanien». Mendoza att sända den tappre Coronado med en
liten här norrut. Guld fann han ej, men han fick tillfälle att konstatera, att nedre
Kalifornien var en halfö, fick först af alla hvita män beskåda Colorados Cañon,
ett af de största naturfenomen i världen, öfvergick vattendelaren mellan de båda
oceanerna och genomsträfvade prärierna, ända tills en stor, mot öster rinnande flod
tvang honom att göra halt. Man antager, att det var Arkansas eller Missouri. –
Norra stranden af Mexikanska golfen utforskades af Pineda. Därunder påträffade
han en väldig ström, hvilken indianerna på sitt bildrika språk kallade »vattnens
fader», Missisippi.
Venezuela har, som vi längre fram få tillfälle att beröra, till största delen utforskats af tyskar. Orinocos mynning undersöktes af Nino, och de Solis nådde
långt mot söder. Han styrde kosan ända in i La Plata, »Silfverströmmen», men
lärde i stället för de drömda skatterna att känna infödingarnes pilgift. En egendomlig slump ledde till upptäckandet af jordens största flod. Detta står i samband
med Perus upptäcktshistoria. I detta land utsändes Francisco Orellana för att på
ett skepp anskaffa lifsmedel. Med sina femtio man råkade han 1541 in i området
för en väldig ström. Han lät denna drifva sig framåt, tills han genom det oerhördt
stora mynningsbäckenet nådde ut i öppna hafvet, hvarest han af gynnsamma vindar
fördes till Haiti. På sin färd utför strömmen hade han på stranden varseblifvit en
indianby, som beboddes endast af kvinnor med ljus hudfärg, hvilka icke hade något
manligt sällskap och som voro mycket krigiskt sinnade. Efter dem uppkallade han
strömmen Amazonfloden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
