Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.7. Hollands storhet och tillbakagång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
elsmännen hafva icke glömt det, utan längre fram återbetalt det med ränta. - Eget
åkerbruk brydde sig holländarne tills vidare icke om att drifva, i synnerhet af det
skälet, att de ville behålla infödingarne till vänner, hvilka förtjenade på att försälja
landets alster. Liksom portugiserna, med begränsad folkmängd och därför hänvisade
till kusterna, upprättade de därstädes gynnsamt belägna faktorier och skyddade sig
genom befästningar utan att djupare intränga i det inre af landet. De öfvervakade
strängt andra nationers konkurrensförsök och uppbringade hvarje fartyg, som under
främmande flagg seglade i de indiska farvattnen.
För att åstadkomma en ordnad förvaltning och en ständigt beredd centralmakt
inrättades ett generalguvernörs ämbete, hvars innehafvare kompaniet aflönade, men
som regerade i Generalstaternas namn. Den, förste generalguvernören var Pieter
Both (1610 till 1614), som genom fördelaktiga fördrag med de inhemska makt-
innehatvarne vann ett omfattande inflytande, l genialitet, energi och hänsynslöshet
öfverträffades han af Johann Coen (1619 till 1623 och 1627 till 1629), som stän-
digt utvidgade sitt verksamhetfält. Han grundlade Batavia på Java (1619) och skapade
därmed ett centrum för handeln och förvaltningen i det holländsk-indiska väldet.
Hit sammanfördes till ett stort nederlag Orientens skatter, härifrån företogos straff-
och eröfringsexpeditioner mot affälliga eller fientliga höfdingar, här uttänktes de allra
mest storartade planer och förbereddes deras utförande.
En stor fara hotade de båda ungdomligt uppåtsträfvande nationerna, holländarne
och engelsmännen, genom den oenighet och handelsrivalitet, som rådde mellan de
olika folkens handelskompanier. Engelsmännen hade tidigast framträtt i Orienten,
1616 innästlade de sig på Banda-öarne; därpå kom det till en sammanstötning på
Java, hvarest engelsmännen ville förstöra Batavia; de blefvo emellertid tillbakaslagna.
I Europa såg man nyktrare på förhållandena än i tropikerna och insåg därför, att
den vidsträckta, outtömligt rika övärlden förvisso vore stor nog för att medgifva en
fredlig exploatering för båda folken. Så enades man om ett fördrag på 20 år, enligt
hvilket den javanska handeln med peppar lika fördelades och af handeln på Mo-
lukkerna 2/3 tillerkändes holländarne och 1/s engelmännen. Nu hade de holländska
ledarne fria händer. Från 1638 eröfrade de Ceylon bit för bit från portugiserna,
hvilka tappert försvarade sig till 1658. 1641 bemäktigade sig den dådkraftige gene-
ralguvernören Anton van Diemen nyckeln till Östasiens haf, det då för tiden ännu
stolta Malakka.
Ja, holländarne förde sin flagga till de yttersta gränserna för den kända världen,
ända till Japan. Redan 1609 grundade de sitt första faktori på ön Hirado, som hör
till Kyushu, och 1616 förvärfvade de sig ett fördrag, som gaf dem ensamrätt i Eu-
ropa till den japanska handeln. Denna var betydelsefull i synnerhet för utförseln af
kopparmalm. Men holländarne kommo likväl vid en ogynnsam tidpunkt. Portugi-
sernas katolska propaganda och utmanande uppträdande hade skapat ett djupt miss-
troende i Japan. Shogunernas nyupprättade regering fruktade, att de portugisisk-spanska
missionärerna hyste politiska afsikter. Därför utgåfvo de flere förordningar, som
riktade sig mot örikets unga kristendom, och dessa resulterade till sist i försök att
fullständigt fördrifva alla främlingar. 1639 måste den siste europeiske katoliken lemna
landet, och Japan försjönk i en sträng nationell isolering, som räckte ända till midten
af förra århundradet. Äfven holländarne berördes häraf, men, tack vare sin skicklig-
het och affärsduglighet, lyckades de bibehålla en nederlagsplals, åtmistone på ön
Deshima i Nagasakis hamn. Behandlade nästan som statsfångar, ofta förnärmade och
betungade med tryckande skatter,.hafva de med äkta lågtysk seghet mer än 200 år
häfdat sin svåra ställning, tills det stora omslaget, som kan dateras från 1854, kom
äfven dem till godo. Det är därför på holländska rapporter, som nära nog allt grundar
sig hvad som kom till allmän kännedom rörande »Nippon» under 1600- och 1700-
talet. Likväl är det genom tyska och svenska forskares flit, som den vetenskapliga
geografiska kunskapen om det aflägsna riket i öster grundlagts.
Mindre framgång än i Japan hafva holländarne haft i Främre Indien, Siarn och Kina.
I Främre Indien behöll det engelska ostindiska kompaniet öfverhand. I Siarn undan-
trängde visserligen nederländskt inflytande från 1620 det portugiska, men måste i sin
tur mot slutet af århundradet vika för det franska. Kina hemsöktes sedan lång tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
