- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
88

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.9. England blir världsmakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 J. VON PFLUGK-HARTTUNG, UPPTÄCKTS- OCH KOLONIALHISTORIA.
på fartyg, som tillhörde det land, hvilket producerat varorna. Naturligtvis riktade
sig denna bestämmelse mot holländarne, hvilkas förnämsta affärer då för tiden ut-
gjordes af frakthandeln med kolonialvaror och kontinentens alster. Visserligen hade
England understödt dem mot Spanien, men på det ekonomiska området upphörde
vänskapen. Redan förut ifriga motståndare i Östasien, stötte de nu tillsammans äfven
i Europa. 1652 uppstod öppet krig, hvilket efter hårda, växlande öden slöts med
seger för engelsmännen. Holland måste 1654 erkänna navigationsakten, och där-
med var det endast en tidsfråga, när medtäflaren slutgiltigt skulle komma att behär-
ska hafvet.
Emellertid hade Ostindiska kompaniet gjort sig förhatligt genom de stora
aktieegarnes monopolsystem och fåmannavälde. Cromwell tänkte därför upphäfva
kompaniets privilegium och frigifva handeln på Indien men lät tanken falla. Lik-
väl underlättade han för hvarje engelsk borgare förvärfvandet af aktier i företaget.
Genom olika omständigheter försämrades för detsamma det finansiella läget. I Skott-
land uppstod ett konkurrerande handelskompani och 1698 ett dylikt till och med i
England, hvars hot likväl 1702 aflägsnades, därigenom att det uppgick i det stora
handelskompaniet. Till slut fick monopolsystemet genom konung Vilhelm III:s in-
gripande vika för frihandelns princip. - Bland de handelsprodukter, som under
1600-talet öfver Indien kommo till England, fick teet världsbetydelse. Sagan berät-
tar, att när det 1664 för första gången tillreddes vid hofvet, så skedde det i form
af grönsaker, såsom spenat. Men man lärde sig inom kort bättre känna det, ty
redan 1667 beställdes 100 centner te.
I själfva verket hade Ostindiska kompaniets första steg varit mödosamma, och
blott långsamt lyckades det arbeta sig upp vid sidan af portugiserna. Det in-
skränkte sig i början klokt till att upprätta blott och bart nederlagsplatser. År 1612
afslöt det sitt första fördrag med Stormogul, hvilken makt det understödde i en
kontrovers med portugiserna. Vid Surat besegrade det därpå 1615 den portugisiska
flottan och undergräfde till den grad fiendens anseende, att det fattade fast fot i Surat,
midt i det portugisiska maktområdet, och därmed lade grunden till det indiska kej-
sardömet under 1800-talet. Naboberna slöto sig naturligtvis till den starkaste. Sju
år senare sjönk den portugisiska flaggan, som en gång hissats af d’Albuquerque på
Örmuz’ murar, och äfven de pärlrika Barein-öarne i Persiska viken måste Portugal
lemna i sticket. Protestanter stredo vid muhammedanernas sida mot katoliker, l
en riktig instinkt vände sig engelsmännen hufvudsakligen till den hittills försum-
made östra kusten af Främre Indien. De grundade här faktorier, hvilka öfverflyg-
lade de holländska och de danska. Af de isolerade nybyggena uppväxte kolonier.
Det visade sig omöjligt att blott drifva handelsaffärer; man behöfde befästa punkter
för att betrygga sin makt och sina besittningar. Så uppbyggdes fort till skydd för
faktorierna, hvilket ledde till krig och nya eröfringar. Den första egentliga fästning,
som det engelska kompaniet egde på engelsk jord, var det 1639 vid Madras upp-
förda Fort St. George. På det hela taget hade engelsmännen öfverhanden i Främre
Indien, ehuru icke deras framgångar voro af det genomgripande slag som holländar-
nes på de ostindiska öarne.
Från dessa undanträngdes engelsmännen mer och mer af medtäflarne, först från
Molukkerna, sedan från Java, så att de vid slutet af 1600-talet innehade endast ett
enstaka fort på Sumatra. Äfven förbindelsen med Persien visade sig icke vara lönande,
emedan de persiska ämbetsmännen till den grad förstodo att tillgodose sina egna
fördelar, att för engelsmännens räkning ingenting eller föga återstod.
Engelsmännens förnämsta kolonier i Ostindién voro Bombay, Madras och Kal-
kutta. Bombay kom genom giftermål i Karl II:s ego, en usel portugisisk by med
ett fort på en liten ö. 1668 öfverlät han det till Ostindiska kompaniet mot en arren-
deafgift om 10 pund sterling om året. Detta förlade sina kontor dit och gjorde det
till medelpunkten för sin västkusthandel, så att det snabbt uppblomstrade. 1672 gaf
det redan 12,000 pund sterling i årlig afkastning. Ett myntverk upprättades på
platsen, och 1,500 man beordrades till dess skydd. Endast vid enstaka tillfällen
har platsen härjats genom strider med infödingarne. Madras innehade engelsmännen
från 1639, och redan 1653 upphöjde de sitt därvarande faktori till rangen af pre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free