Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525 ÅRS REVOLUTION OCH REFORMATIONEN.
325
digheter». Han var blott
och bart genomträngd af sitt
stånds skuld och undergif-
ven Guds vilja: Ȁr det
alltså Guds vilja, så går det
sålunda därhän, att gemene
man tager styrelsen om hän-
der; men är det icke Hans
gudomliga vilja, blifver det
inom kort annorlunda.»
Också fjorton dagar senare,
när man vid hofvet upp-
skattade antalet upprors-
makare till öfver 35,000,
ja ännu den 4 maj (dagen
innan han dog) uttalade han
sig mot all blodsutgjutelse.
Man skall, skrifver han till
sin broder, hertig Johan,
söka efter medel och ut-
vägar att »i godo» stilla
upproret. Ej just annor-
lunda tänkte slutligen också
Johan, hvilken likväl, af
öfver hufvud taget mera
energiskt sinnelag, som han
var, i början ärnat bruka
våld. Han hade redan trädt
i underhandling med bön-
derna och till största del
afstått från tionden: »Jag
är rädd för att Eders Kär-
lighet och jag nu äro ruine-
rade furstar»; deras inkom-
ster skulle nu blifva knap-
pa. Full af resignation ser
äfven han i upproret ett
Guds rättvisa straff och vill
liksom kurfursten gå fram
med godhet.
De erbjuda en märkvärdig anblick - dessa furstar! De, som alltid varit milda
herrar gentemot sina underhafvande, blifva nu i afgörandets stund - ty situationen
var i själfva verket allvarlig och tålde intet uppskof - till följd af en känslostäm-
ning, som utgjorde en blandning af vekt skuldmedvetande och from resignation, så
vekhjärtade, att de vilseledas i fråga om sin plikt som öfverhetspersoner: att kufva
ett förhärjande uppror och skydda sina undersåtar mot vilda mordiska banditer.
Det var det ögonblick, då Luther ansåg sin plikt bjuda att leda sina landsherrars
vilseförda samvete in på rätt väg, i det han för dem klargjorde deras rätt och plikt,
genom hvars fullgörande de skulle kunna tjena sin nästa och i sanning öfva barm-
härtighet.
Att han därvid i sina ord inlade denna kraft och stormande häftighet, som måste
kasta alla sentimentala tankar öfver ända - därför böra vi ännu i dag vara honom
tacksamma. Och ännu en sak måste man för evärdeliga tider hålla honom räkning
för: det otyglade mod, hvarmed han ställde sig i breschen - han visste, att han i
detta ögonblick helt och hållet ensam trädde upp mot bönderna - och den suveräna
storslagenhet, hvarmed han medvetet prisgaf sin popularitet. Han har i dessa dagar
från predikstolen fällt ordet: »Det är oss medfödt och ligger oss i blodet, att vi
Georg Truchsess von Wald-
burg (der Bauernjörg).
Träsnitt af Christoph Amberger
ur Chronik der Truchsessen von
Waldburg i furstliga biblioteket
i Donau-Eschingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
