Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7 1525 års revolution och reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525 ÅRS REVOLUTION OCH REFORMATIONEN.
327
furstarne fått den önskade förevändningen att vid utförandet af sina beslut straffa
»de lutherska kanaljerna» icke blott i de upproriskes personer utan också med deras
hjälp. Folket hade härstädes att lida liksom under följderna af ett religionskrig.
Det var en af de elakartade följderna af revolutionen, detta våldsamma under-
tryckande af de reformatoriska rörelserna inom vidsträckta områden. Motreforma-
tionen vann sina första segrar. Staden Waldshut, som i december måste gifva sig,
tvangs af ärkehertig Ferdinand att genast återvända till den allena saliggörande
kyrkans sköte. Öfverallt i Sydtyskland jagade man de evangeliska prästerna såsom
villebråd, lika mycket om de gjort gemensam sak med bönderna eller ej. Otaliga
äro de män, som vid den tiden fingo med lifvet umgälla sin hänförelse för evangelium.
En reaktion i större stil har revolutionsåret emellertid ej mäktat frambesvärja.
Karikatyr af Luther och Katharina von Borå.
Originalet i Königl. Bibliothek i Berlin.
Faran för ett bakslag, som kunnat rycka med sig alla hinder, har visserligen
varit större, än man i regeln föreställer sig. Bevis härför gifva väl ej de vidt ut-
bredda sympatierna för bönderna - från dessa har äfven Luther icke varit fri - men
däremot de måhända knappast mindre utbredda förhoppningarne, att den stora folk-
liga strömningen, hvilken med elementär styrka tycktes sopa bort alla hinder, skulle
på sina vågor bära »evangelium» fram till seger, och den i denna villfarelse bott-
nande brist på förståelse för den häftighet, hvarmed reformatorn tillbakavisade den
hand, som revolutionen räckte honom. Men det var just denna Luthers hållning,
som besvor den fara, som då hotade reformationen, att dragas med in i den vilda
rörelsens strömhvirfvel. Som »en frukt af det lutherska evangeliet» uppfattades
upprorsrörelsen likväl blott af dess förklarade fiender. Äfven i det gammalkyrkliga
lägret genomskådade alla fördomsfritt tänkande män det grundlösa i denna förebråelse,
så mycket klarare som de väl kände till upprorets verkliga källor. Ingen furste och
ingen stadsmyndighet, som hittills stått på reformatorns sida, har vilseJedts i afseende
på honom och hans verk. Men detsamma gäller äfven i det stora hela om det tyska
folket. Ett undantag härifrån utgöra endast de på nytt vid oket fjättrade bönderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
