- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1500-1650 /
340

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8 Karl V, makterna och riket från 1525 till 1532

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

TH. BRIEGER, REFORMATIONEN.

utprägladt universell karaktär: obesmittad af denna världens ting, egde här den reli-
giösa ideen ett slags allmängiltighet; på hvar och en, hvilket stånd, hvilket land han
än tillhörde, kunde den öfva samma dragningskraft.

En dylik begränsning låg Zwingli fjärran.

Den lilla republikanska staten, hvars ringa utsträckning mycket väl tillät en fram-
stående individ att öfva inflytande på hela samhällsbyggnaden, måste verka eggande
på en man, hos hvilken det i Schweiz traditionellt blifna allmänna deltagandet från
individens sida i de offentliga angelägenheterna stigit till en utomordentlig kraft,
ja lidelse. Kunde han väl endast så uppfatta Guds ord, hvilket i hela sin väldiga,
förkrossande liksom uppbyggande makt hade uppenbarat sig för honom, att det
endast tjenade till det religiösa lifvets omskapande? Måste han icke känna sig frestad
att utnyttja det alldeles lika direkt för reformerandet af de sociala och politiska
förhållanden, hvari hans patriotism »lefde och hade sin varelse»? I sanning - det
är ej af en slump, som reformatorn Zwingli tillika varit en politisk reform vän, »den

den höghet, som

hvarandra - ännu

en gångiskarp och MinnespenningöfverUlrichZwingliafJ.J.Stampfer. kyrkan beröfvat
medveten motsats zwmgii framstäiies i en ålder af 48 år: den: den världsliga
öfverheten har sitt
ämbete af Gud, endast inför honom är den ansvarig, ingen präst, ingen påfve har
därvidlag något att säga. Men denna skilsmässa innebar också något mera; den
nödgade reformatorn tillika att begränsa staten till det för densamma säregna området:
han måste fråndöma den hvarje direkt religiös uppgift, också den, hvilken den hierar-
kiska kyrkan anvisat densamma, om också med det principiella anspråket, att utförandet
af denna mission måste ske i enlighet med de af henne själf gifna föreskrifterna.
Luther har visserligen längre fram till följd af tidens trångmål dock anropat sin
furste om hjälp i och för ordnandet af de kyrkliga förhållandena; han skulle dock
ej i egenskap af landsherre »regera andligen», utan snarare göra en kärlekstjenst, i
det han såsom »nödbiskop» antoge sig kyrkan. Denna skillnad har visserligen i praktiken
visat sig vara utan betydelse. Den var icke i stånd att förhindra, att furstarne inom
kort kände och betedde sig som härskare öfver sina landskyrkor. Men sin grundsats,
att ingen som helst andlig styrelse tillkomme staten, har Luther aldrig uppgifvit.
Helt annorlunda förhåller det sig med Zwingli. Han stod i så måtto kvar på
medeltidens ståndpunkt, som han tillerkände staten rätt och plikt att styra öfver
kyrkan. Rådet i Zurich var i hans ögon rättmätig innehafvare af makten öfver
kyrkan, om det också i egenskap af republikanskt öfverhufvud vore förbundet att
i såväl kyrkliga som borgerliga spörsmål i vissa fall afgifva berättelse till undersåtarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/4/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free