Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
Under den tid, som ligger mellan trettioåriga krigets slut och Napoleons definitiva
aflägsnande, d. v. s. åren 1650—1815, står politiken i världshändelsernas förgrund.
Politiska hänsyn och inflytelser äro hvad som bestämmer mänsklighetens öde.
Statskonsten utbildas till en raffinerad teknik i kabinettspolitikens hand, som når höjden
af fulländning, ja, mot periodens slut börjar den hos de störste mästarne på området,
en Choiseul, en Kaunitz, redan urarta till utspekulerad intrig. Men den, som sitter
inne med den politiska ledningens konst i den högsta fulländning, den som med
andra ord genom fördrag och genom krig, förda af politiskt intresse — ty blott för
ärans och trons skull kämpar ingen människa denna tid — förstår att bringa oreda
i de mellanstatliga förhållanden och under denna förvirring bäst gagna egna politiska
intressen, den gäller som världsmästare och prisas som ett mönster för mänsklig
fulländning. Det yttre händelseförloppet bestämmes under denna tid sa godt som
alltid af politiska orsaker. Statslifvet ledes från härskarens kabinett genom honom
själf och hans råd, där ar landets hjärna. Under Frankrikes tre Ludvigar ar
härskarens lever, då han mottager sitt hof, dagens viktigaste tilldragelse; där får
societeten stoff för sina samtal, där gifves lösen för landets stämning och vilja. Under den
period, som var föremål för behandling i föregående band, spelar religionen första
rollen. Frågor af politisk-ekonomisk natur förekommo visserligen också, men trädde
tillbaka i andra planet. Den omständigheten, att tyska penningar i oerhörda mängder
vandrade till Italien som betalning för aflat, väckte Luthers vrede; hoppet att få
annektera hemfallna kyrko- och klostergods bidrog nog att öka både adelsherrars, furstars
och statsstyrelsers benägenhet att antaga reformationen, och en af de viktigaste
orsakerna till att kyrkan energiskt tog itu med motreformationen var dess fruktan för
att utarmas. Men i stort sedt voro dock å båda sidor de egentliga drifkrafterna af
inre, af religiös art. Lidelserna voro riktade åt det öfversinnliga hållet, och voro feber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
