Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
greppet och härledde hvarje politisk organisation ur de enskildes fria vilja, deras af
lämplighetsskäl ingångna sammanslutning. Först Wilhelm von Humboldt bragte åter
lugn i sinnena, som råkat i oro, genom sitt försök att fastställa gränserna för den
offentliga makt, som inskränker individens frihet; han satte som dess uppgift att
skydda den enskilde medborgaren i hans berättigade intressen.
Från tidehvarfvets stora strider klingade in i kultur- och själslifvet en stark,
politisk ton. Leibniz, sin tids störste tänkare, utöfvade diplomatisk verksamhet i
kurfurstens af Mainz tjenst; hans concilhim aegypticiim var afsedt att rikta den europeiska
politikens uppmärksamhet på en världsdel, som ännu ej var tagen i besittning.
Parisdiktarnes krets kunde omöjligt undandraga sig hoflifvets atmosfär. I ett verk
som Racines Athalie ljuder starkt en ton af hoflif och politik från »Kung Sols»
årtionden och en svagare efterklang af härskande religiösa åskådningar. Fénelons
politiska romaner, Pascals polemiska skrifter, ja till och med den blide La Fontaines
fabler äro fyllda af öppna eller förblommerade politiska anspelningar, Voltaire
kämpar för politiska ideer, och i Schillers flesta dramer, från Die Räaber till Wilhelm
Tell, hör man klart och tydligt politikern tala på samma gång som skalden. Den
andliga vältaligheten, som under denna tid erhöll en glänsande utbildning, drager
ständigt inom sin sfär den stora världens händelser; och när man läser Massillons
Petit Caréme eller Bossuets praktfulla liktal, författade för hofvets räkning, tycker
man sig flerstädes hafva för sina ögon politiska afhandlingar.
På många af de stora konstnärerna trycker hoflifvet sin prägel. Watteaus
herde-taflor skildra icke det verkliga lifvet på landet, utan framställa hofherrar och
hofdamer, förklädda till herdar och herdinnor. Lebruns högtidliga, praktfulla målningar
återgifva troget karaktären hos Ludvigs hof, och längre fram ar David i sina
målningar en glödande, antikiserande republikan för att sluta som Napoleonbeundrare.
En annan medelpunkt för hofkonst uppstod i Neapel, där också envälde var rådande.
Där uppstod en ny konstform, operan, karakteriserad af vällustiga danser och
praktfall utstyrsel. Nu börjar hofteatrarnes tid, och till föreställningarne i Fredrik den
Stores operahus i Berlin såldes öfver hufvud inga biljetter till allmänheten, utan
som konungens inbjudna gäster beundrade officerare och ämbetsmän Maras
koloratur-sång och Barberinas danser. Händels högtidliga kraft tjenade att förhärliga det
engelska hoflifvet och att illustrera kungliga fester; ensam och knappt förstådd skref
Bach som kantor i Leipzig de grandiosa körerna i sin passionsmusik, där en viss
demokratisk uppfattning kommer till genombrott, en känsla af makten hos en
organiserad massa, och när Die Räuber uppfördes på den oansenliga hofteatern i Jena,
tilltvungo sig studenterna rätt att medverka vid uppstämmandet af frihetssången.
Äfven vetenskapen togs på kontinenten liksom i beslag för hofvens räkning; nu kom
tiden för »akademier» under hög protektion: Fredrik I, Katarina af Ryssland följde
Richelieus föredöme, äfven i Stockholm, Göttingen, Wien och Madrid uppstodo lärda
samfund under furstligt skydd. Från furstligt håll främjades vetenskapen ganska
betydligt genom den lust att skaffa sig samlingar af grekiska och romerska
antikviteter, hvaråt många härskare rent af med lidelse hängåfvo sig; i detta hänseende
utmärkte sig särskildt drottning Kristina af Sverige. Redan nu började skatter hopa sig
i British Museum och på andra håll.
I England utvecklade sig vetenskapen fritt, ur egna förutsättningar. På
kontinenten utgick man från teorien; i motsats härtill trodde man i England framför allt
på erfarenheter. Newton, som genom upptäckten af gravitationens lag utplånade
sista spåret af en öfverjordisk skugga från de rent fysiska företeelsernas
sammanhang, Locke, som satte förståndet på mänsklighetens tron, Hume, som öppnade blicken
för det enkla sammanhanget i skenbart oförklarliga psykologiska förlopp, dessa män
ledde mänskligheten till ett vetande, för hvilket den hemlighetsfulla naturen plötsligt
blef en sammanfattning af lagbundna företeelser. Och den klara, nyktra
uppfattningen af verkligheten tryckte sin stämpel på nationens hela lif. Nationalekonomien,
som fransmännen betecknande nog kalla économie politique, kom att angifva
riktlini-erna för det ekonomiska lifvet. Merkantilismen hade varit enbart ekonomisk politik,
icke en teori för det ekonomiska lifvet. Först fysiokraterna skapade med sin lära
om den naturliga friheten en ny vetenskap. Adam Smiths lära om arbetet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
