- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
13

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 2. Den polska statens daning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN POLSKA STATENS DANING.

13

bojarsläkt, som fått furstlig rang af kejsar Maximilian I. Dock betonade den
riksdagskonstitution, som medgaf bärandet af dessa gamla titlar, att härmed intet intrång
skedde i den absoluta jämlikhet, som rådde inom adeln. Konstitutionen af 1673
belade bärandet af titlar med straff af evig vanära. Den polske konungen kunde
alltså ej utnämna någon polack till grefve, det var blott utländingar, som han utan
vidare kunde förläna grefve- och baronvärdighet. Ordnar voro likaledes obekanta;
utländska mottog man i början alls icke. Konung Wladyslaw IV försökte inrätta en
inhemsk, katolsk orden, men försöket strandade på adelns endräktiga motstånd;
först August II skapade 1705, då han befann sig i trångmål, »Hvita örns orden» för
att därmed belöna sina fåtaliga anhängare. Konung Stanislaw bröt med de gamla
traditionerna och inrättade 1765 Stanislaiorden; under honom uppstodo också nya
furstetitlar — först förlänade åt hans egna bröder »furstarne» Poniatowski, sedan
åt andra. Sålunda motsatte sig adeln
konsekvent uppkomsten af hvarje olikhet inom
ståndet, som skulle varit oförenlig med dess
medlemmars absoluta likställighet och
möjliggjort skapandet af en högadel som i alla
andra land. I Polen funnos också
försvinnande få majorat, fideikommiss o. dyl.
Naturligtvis var också konungens rätt att
adla mycket begränsad. Det var jämväl
svårt för utländska adelsmän att blifva
naturaliserade. Till grund härför låg den
föreställningen, att ingen ny adel finge
skapas, men däremot inom en gammal släkt
nya medlemmar upptagas. Inom hvarje nytt
århundrade af Polens historia trädde därför
ständigt nya familjer fram som tongifvande
ledare och magnater för att snart i sin tur
lemna plats åt andra. *

Ty det var nog sa, att förmögenhet och
rang som ministrar, vojevoder o. s. v. trots
all likhet betingade naturliga
skiljaktigheter, som under tidernas lopp måste ökas.
Genom kungliga donationer af de stora,
fruktbara, ouppodlade områden, som
vunnits från steppen och från tatarerna,
kommo oerhörda jordegendomar i händerna på
ett fåtal familjer (Koniecpolski, Potocki, Lubomirski, Branicki). Af äldre ursprung
var anhopandet af stora godsmassor genom giftermål o. s. v. i talrika polska och
litauiska familjers ego, familjer som Gorka, Ostrog, Tarnowski, Tenczynski, Radziwill.
I motsats härtill blefvo flere familjer fattigare, bi. a. på grund af upprepad
jordstyckning genom arf. An talrikare voro de, som saknade egen gård; af dem
utvecklade sig, särskildt i Masovien, en riktig bondadel. Då sysselsättning med handel
och handtverk samt bosättning i städerna var vanärande för adeln och medförde
förlust af adelsprivilegierna, sa måste denna fattiga adel sluta sig till »magnaterna»,
söka sin utkomst »vid deras dörr»; den erhöll därför jord eller belönades med
inbringande arrenden af sina »patroner», men i stället stodo klienternas sablar och
röster till dessas obegränsade förfogande. Sålunda härskade familjerna Czartoryski,
Potocki, Radziwill formligen öfver tusentals trogna adelsmän, och i förlitande på dem
kunde de diktera för kronan sina villkor och kämpa med hvarandra om inflytande.
Men i teorien gällde likväl satsen, att adelsmannen på sin gård ar vojevodens jämlike;
det var blott den obesuttne adelsmannen, som — äfven rättsligt — icke gällde
som fullvärdig.

På de andlige såg adeln trots sin katolska tro sedan länge med sneda blickar.
Det var mycket, som alltjämt vållade konflikter: anhopningen af kapital och af fast
egendom (nästan l/s af landets jord) i kyrkans »döda hand», befrielsen från krigs-

KardinaPStanislaus Hosius.
Kopparstick af Philipp.Gallé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free