Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 2. Den polska statens daning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN POLSKA STATENS DANING.
Polska köpmän
på 1600-talet.
Miniatyr ur en handskrift i
Jagellonska biblioteket i Krakau.
bönder. Till och med Krakau, Lemberg och Posen råkade i förfall, blefvo
ögon-skenligen allt smutsigare och fattigare, framför allt efter de farsoter och
brandskattningar, hvilka hemsökte dem under 1600-talet; stenläggningen från medeltiden sjönk
tillsamman, praktbyggnaderna, de stolta murarne och tornen föllo sönder. Blott
Warschau blomstrade i någon mån; dit hade den förste Vasa förlagt residenset, enär det
var beläget mera i midten af riket, hvarifrån Krakau lag alltför långt aflägset. Som
förr sagts, steg välståndet i Danzig; icke utan starka skäl höll det troget fast vid
Polen och värjde sig af alla krafter mot att införlifvas med Preussen. — Trots allt
detta sökte man upprätthålla det gamla tillståndet, d. v. s. formerna. Städerna
behöllo sin domsrätt och sin tyska lag — däremot hade det tyska språket, som på
1400-talet trädt i stället för det latinska, för länge sedan gifvit plats åt det polska.
Deras dömande och förvaltande myndighet utöfvades af egennyttiga patriciska rådmän
och af dem beroende fogde och nämnd samt af menigheten hvilken med sina skrån
och sina mästare förgäfves sökte göra sig gällande mot dem. Men vojevoder och staroster
blandade sig allt ifrigare och godtyckligare i de kommunala myndigheternas
verksamhet. Den höga kultur, hvarom städerna, deras litteratur, byggnader och
traditioner buro vittne, försvann synbarligen; okunnighet, vidskepelse, råhet och
dryckenskap trädde i dess ställe. Särskildt beryktad var rättskipningen, framför allt i de
mindre städerna. Äfven här var emellertid förfallet ofta blott skenbart, d. v. s. det
behöfdes blott förnuftigare förhållanden, för att det tillbakasatta elementet, som dock
egde en kultur, åter hastigt af sig själft skulle träda fram.
Sämst gick det bönderna. Då jordbrukets afkastning raskt steg men armar
fattades, sa gick adelns sträfvan redan under 1400-talet ut på att få bonden bunden
vid torf van, att inskränka den rätt att flytta, som han af ålder hade, samt att
bryta hans själfständighet. Nu, då adeln ensam hade lagstiftningen i sin hand, var
det lätt för den att genomdrifva åtgärder i dylikt syfte och på samma gång öka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
