Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 2. Den polska statens daning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
skulle lemna främlingar det basta soldatmaterial, låg värnlöst och lockade blott de
kära grannarne till ostraffadt öfverfall.
Af ojämförligt mer glädjande art var hvad nationen åstadkom på det religiösa
området, inom litteratur och konst samt som förmedlare af västerländsk bildning
öster ut. Det religiösa lifvet var, åtminstone under själfva reformationstiden,
kännetecknadt af samma individualism som det politiska. Den personliga viljan kräfde
att få göra sig gällande. De polska domarnes »sa tycker jag», som den spanske
juristen hånade, gällde i an högre grad i trossaker. Man öfverflyttade helt enkelt
hit den adliga grundsatsen: »intet får beslutas om oss utan vårt bifall» (nil de nobis
sine nobis). Därför fyller ock det religiösa lifvet i Polen under 1500-talet ett af de
intressantaste bladen i reformationens historia. Märkvärdigt sent höll reformationen
här sitt intåg. 1520 ar Polen ännu ett strängt katolskt land. Strax bortom gränsen
lockade visserligen stamförvanternas husitism, men trots enskilda högadliga personer
hade man ej ryckts med; det strängt katolska prästerskapet gjorde genast slut på
hvarje antydning ditåt. Inom kort slogo emellertid enstaka vågor från reformationen
öfver gränsen, men nu fanns ej ett trosstarkt kleresi längre; dess ledare, biskoparne,
voro förvärldsligade politiker eller humanister. Från Wittenberg och Breslau, från
Königsberg och Danzig utbredde sig den nya läran, först i städerna Posen och
Krakau, men den kom språngvis, uppträdde blott på enstaka platser och icke öppet.
Den gamle konung Sigismund I, som i Danzig sa energiskt oeh sa förgäfves inskridit
mot reformationen, trodde, att han i Polen kunde inskränka sig till utfärdande af
allehanda påbud emot böcker, emot besök vid tyska universitet, emot enskilda
personer, men påbuden stannade ofta på papperet. Reformationen gjorde framsteg,
spred sig från borgerliga till adliga kretsar, grep högadeln, men som på gifven order
afvaktade man först den gamle konungens död — den nye tycktes ju till och med
vara benägen for »Kristi sanna lära». Men i Polen inträffade, som sa ofta, helt annat
an man väntat. Den unge konungen, Sigismund August, tog slutligen alla ur deras
illusioner, protestanterna, då han ej öfvergaf den gamla tron, Rom, då han ej kunde
förmås till stränga mått och steg — han förklarade högtidligt, att han ej ville tillegna
sig någon makt öfver samvetena. Därför gjorde den nya tron utomordentliga
framsteg ibland adeln; det syntes, som om adeln i sin helhet skulle blifva protestantisk,
framför allt högadeln, ty äfven de, hvilka af nyttighetsskäl ej ville låta den gamla
tron fara, ställde upp fordringar, som aflägsnade dem betänkligt därifrån — sa den
mest ansedde af magnaterna, Tarnowski.
Men det skulle hamna sig, att man väntat sa länge. Reformrörelsen flöt ju icke
längre i en enda bädd; på Luther hade följt Zwingli och Calvin, på dessa Servet och
Gentilis, och polacken förbehöll sig rätten till fritt val äfven i andliga ting.
Dessutom saknades en betydande personlighet, som kunnat rycka med sig de tveksamme
och sökande. Den ende, som var man därtill, Johannes a Lasco (Laski) hade
förbrukat sina krafter, då han organiserade reformationen i Friesland och
främlings-församlingarne i London, och som en bruten gubbe återvände han blott för att få lägga
sina ben till ro i hemmets jord. Sålunda inträffade inom rörelsen afgjordt och
raskt en splittring. Vid den gamla lutheranismen kvarstodo nästan blott
församlingarne i städerna, i Posen, Krakau, Vilna, och ett fatal adliga; den stora massan af
adeln, framför allt i Lillpolen och Litauen, både magnater — som Firlej, Radziwill,
Chodkiewicz — och lägre adel, som Zamojski, Rej och otaliga andra, blefvo
calvi-nister. Hvad som lockade var det republikanska draget, den genéveska riktningens
afståndstagande från alla gamla inrättningar; kanske ock att dess något
världsfientliga prägel redan på grund af kontrastverkans makt blef bestämmande för dessa
ursprungliga, lefnadsglada människor, och slutligen var dess nattvardslära för dessa
begynnande fritänkare mer begriplig an transsubstantiationen i luthersk form. Redan
före calvinisterna hade (1549) de första »böhmiska bröderna», fördrifna från sitt
hemland, visat sig i Storpolen och hade gästvänligt mottagits af magnater, bi. a,
familjen Leszczynski. Lissa blef sedan medelpunkten för deras blomstrande
församlingar och skolor; här verkade ju i åratal Amos Comenius, som äfven med
katolska magnater — familjen Opalinski — stod i liflig andlig beröring. Den frihet
och säkerhet, som Polen och dess magnater beviljade, lockade alla, som voro for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
