Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 3. Polens sista konungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLENS SISTA KONUNGAR.
41
hjälp. Tatarerna förlamade
Chmiel-nickis handlingsfrihet, kejsaren
uppställde en hjälpkår och
förmedlade dessutom ett vapenstillestånd
mellan Polen och Ryssland. Från
polsk sida ställdes i utsikt, att tsaren
efter den barnlöse Johan Kasimirs
död skulle få bestiga Polens tron,
medan Ryssland förpliktade sig att
börja krig mot Sverige samt
återlemna sina polska eröfringar.
Rakoc-zys siebenburgare drefvos
skymfligt af Lubomirski på flykten för
att sedan upprifvas af tatarerna.
Johan Kasimir drog äfven på sin
sida Fredrik Wilhelm, då han,
liksom förut Karl Gustaf, genom
fördraget i Welau erkände
kurfurstens suveränitet öfver Ostpreussen
samt till honom afträdde Butow
och Lauenburg, hvilka, sedan den
pommerska furstesläkten dött ut,
som lediga län hemfallit till Polen.
Redan hade svenskarne måst
uppgifva Krakau till de kejserlige, nu
biträdde Danmark förbundet mot
Sverige. Öfverallt voro de polska
vapnen segerrika. Czarniecki
kämpade med lycka, kom de i
trångmål bragta danskarne till hjälp,
slog svenskarne och gick till och
med öfver till Als och andra danska
öar. Karl Gustafs död
underlättade Frankrikes medling,
hvarigenom slutligen freden i Oliva kom
till stånd. Johan Kasimir uppgaf
nu anspråken på Sveriges krona —
titeln svensk konung skulle han
få behålla. Sverige afstod från sina
polska eröfringar. I Livland blef
Duna gräns. I den jämnt
hundraåriga striden om östersjöväldet
kapitulerade Polen alltså_ fullständigt — detta hade det i första rummet sina
Vasakonungar att tacka för. Östersjön tycktes för framtiden skola blifva ett svenskt inhaf.
Republikens »krigsdans» upphäfdes rakt icke häraf. Riksdagen 1658 ratificerade ej
de ofvannämnda öfverenskommelserna med Ryssland, och sa blossade åter kriget upp
med ryssar och kosacker. Chmielnicki var död. Under sina sista ar hade han ej
helt kunnat blifva herre öfver de anarkiska elementen. Nu skärptes alltmer motsatserna
mellan det »svarta folket», som höll sig till Ryssland och af tsarens vojevoder
hoppades större rättvisa, och de högre elementen, som funno behag i polska privilegier
och ej helt och hållet ville uppgifva sin själfständighet — icke ens prästerskapet i Kiev
böjde sig gärna under patriarkens af Moskva ok. Åt den nye hetmanen Wyhowski
gjorde Polen genom öfverenskommelsen i Hadziacz medgifvanden, som ej en
Chmielnicki på höjden af sin bana kunnat utverka: de gingo ut på fullständig autonomi
för Ukraina och den ortodoxa kyrkan. Men kosackerna själfva förkastade
öfverenskommelsen, valde till hetman en son till Chmielnicki — skuggan af ett stort namn —
och gåfvo sig åter under sin ortodoxe beskyddare. Två stora ryska härar anryckte
Världshistoria V. R
Allegori öfver konungariket Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
