- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
46

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 3. Polens sista konungar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.

Stanislaw Leszczynski, konung af Polen.

Kopparstick af Nicolas de Larmessin d. y.

hans efterträdare. Han
stöddes lamt af kejsaren, hvilken
för öfrigt i strid mot
fördraget af 1683 vägrade
honom sin dotters hand, och
han stod på dålig fot med an
ke-drottningen. Valet stod
mellan prinsen af Conti och de
tyska protestanternas främste
furste, den kloke, energiske,
tappre, hänsynslöse Fredrik
August af Sachsen. Utsikten
att förvärfva ett stort rike åt
sin dynasti förmådde honom,
äregirig som han var, att ulan
betänkande öfvergå till
katolicismen. Hans sändebud, den
sluge Flemming, förstod att
med penningar vinna
öfver-tag öfver Polignac, och August
II — sa kallades han som
polsk konung — hade redan
blifvit krönt i Krakau, då
prinsen af Conti landsteg i Danzig.
Men denne fann föga
understöd och återvände inom kort
till Frankrike. Utan att
bekymra sig om Sachsen eller
Polen lät August II endast
leda sig af dynastiska
intressen och följdes en tid afgjordt
af lyckan. Sina sachsiska
trupper fick han tack vare
det turkiska kriget anledning
hålla samlade i Polen, och i
freden i Karlowitz 1699 fick
han utan möda skörda
frukterna af Sobieskis
ansträngningar och Eugens af Savoyen
segrar. Han erhöll Kamieniec och Podolien, visserligen ej i dess gamla utsträckning, då
stepplandet norr om Otjakov och en del af Ukraina stannade! turkarnes händer.
Familjefejderna i Litauen försvagade de kämpande partierna och stärkte konungens ställning.
En enda skugga föll öfver hans framgångar; det var, då Elbing oförmodadt (1698) besattes
af kurfursten Fredrik III midt under djupaste fred. Förgäfves vädjade Elbing till de
polska ständerna, det måste öppna sina portar for brandenburgarne, och först mot
betalning af en stor lösesumma blef det åter fritt. Ännu gynnsammare tedde sig Augusts
utsikter, när han, påverkad af Patkul, bragte till stånd koalitionen mot Karl XII. Hans
sachsiska trupper inryckte på svenskt område; men Karl rensade snart Livland liksom
Kurland från sachsare och ryssar. Kardinalprimas och riksdagen tvungo August^att
draga sina trupper ur Polen och förklarade, att de alldeles ej befunne sig i krigstillstånd
med Sverige. Men Sapieha och andra uppeggade Karl XII, och han utgöt sin vredes
skålar öfver August och fordrade hans afsättning och Jakob Sobieskis val till konung.
Han inföll själf i Polen, slog upprepade gånger sachsarne och deras polska vänner,
eröfrade Lemberg och Thorn samt besatte Krakau och Warschau. Sedan en lillpolsk
konfederation förklarat sig för August, uppträdde en storpolsk i förening med
familjen Sapieha mot denna och proklamerade interregnum. På Karl XII:s
rekommendation valde den till konung sitt ombud hos denne, Stanislaw Leszczynski, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:48:49 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free