Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 3. Polens sista konungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLENS SISTA KONUNGAR.
49
for allt de ostrogska domänernas öde — när det gällde att få en bit med däraf, fann
man de eljest evigt mot hvarandra fientliga Potockierna och Czartoryskierna vid
hvarandras sida. Under sådana världshistoriska händelser, hvartill på sin höjd kommo
höga ämbetsmäns dödsfall, Mariabilders kröning och brännande af häxor (sista gången
i Doruchow 1775) glömde nationen allt politiskt lif liksom krigets konst. Det
sjuåriga kriget hade man egentligen erfarenhet af därigenom, att August III, förjagad
från Dresden, ändtligen på allvar slog sig ned i Warschau och här hvarje afton månader
igenom stirrade på en och samma opera, vidare därigenom att ryssarne betraktade
Polen som ett ständigt öppet hus med genomgång och slutligen därigenom att Fredrik
II helt enkelt bortsåg från riksgränsen och öfversvämmade landet med millioner af
falskt mynt — något, som hade den verkan, att konungen, hvars energi eljest mycket
beundrades, blef mindre populär i Polen.
Men dessa dagar af ostörd kontemplation, af förnöjdt och tanklöst låt-gå-lefverne,
af asketiskt och panegyriskt frasmakeri och fullständig letargi voro räknade; ropen
Minnesmedalj med anledning af konung August III:s af Sachsen död.
Originalet i Kungl, myntkabinettet i Berlin.
på reformer, på en begränsning af anarkien, om ock ej dess fullständiga afskaffande,
blefvo allt mer hörbara. Utan frukt blef ej den lifliga förbindelse med utlandet, som
flere enskilde underhöllo; särskildt från Lunéville och Nancy, från »den välgörande
filosofen» Leszczynskis skola, utgingo mäktiga väckelser. Sa skapade exempelvis
piaristen Stanislaw Konarski bland sina ordensskolor en mönsterskola, som
motsvarade moderna anspråk (undervisning i språk, historia, kroppsöfningar); här skulle
ej blott tölpiga latinare utan bildade medborgare utbildas. Han fördömde den gamla
öfverlastade vältaligheten och väckte stort bifall och stark ovilja genom ett verk
i fyra band på landets språk, som innehöll historien om liberum veto och uttalade
domen öfver det. Denna politiska litteratur, som numera begagnade sig af landets
språk i stället för det hittills obligatoriska latinet, verkade rent af uppfostrande. I
främsta rummet må här nämnas Leszczynskis innehållsrika bok »Frimodig rost»,
som berörde statens alla olika förhållanden och förordade varsamma men dock
ingripande reformer, exempelvis lifegenskapens upphäfvande.
Samma varsamhet var ock utmärkande för Czartoryskierna i deras
reformsträf-vanden: icke omstörtning, utan utveckling i möjligaste mån af det bestående. Sedan
de förgäfves med inhemska krafter sökt nå sina syften, vände de sig ar 1763 till den
ryska kejsarinnan med begäran om militärt understöd åt deras reformkonfederation.
Katarina lofvade hjälp, men när August III den 5 oktober 1763 dog, stannade hon
på sin kanslers föreställningar just ej inom de af Czartoryskierna planerade gränserna.
Hon höll fast vid Rysslands garanti af Polens författning och medgaf ingen
förändring i sättet för konungaval. Genom sitt sändebud Kayserling föreslog hon, att
den unge Poniatowski skulle väljas. Då August III:s son Fredrik Kristian dog (7
december 1763), hade »familjens» motståndare förlorat sin starkaste motkandidat;
Världshistoria V. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
