Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 5. Det gamla moskovitiska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
DET GAMLA
MOSKOVITISKA
RIKET
Johann Franck von Langgraffen se.
l Polen hade individualismen vuxit till sådan styrka, att den sprängt staten. I
Ryssland gick utvecklingen åt diametralt motsatt håll. Väl gaf sig här tillkänna samma
slavismens karaktär: lusten att vara helt sig själf, hatet mot hvarje inskränkning,
oförmågan att underordna sig, det anarkiska draget, och Västrysslands historia bär
mycket riktigt en prägel, besläktad med Polens. Det ar ej en tillfällighet, att
pola-nerna vid Dnjepr och vid Warthe bära samma namn. Staten hade grundats genom
främmande eröfring, af svenska vikingar, Rurik och hans ättlingar; under
århundradenas lopp skulle detta främmande element spårlöst hafva uppgått i det slaviska, om
icke nya främmande element, byzantinska och tatariska, hade utbredt sig i
Östryss-land, på en mark, som ursprungligen ej var slavisk men som sa småningom
koloniserats. Det nya Ryssland skapades icke med det urslaviska Kiev utan med det
urfinska Moskva som utgångspunkt.
Det gamla hade vissnat bort, hade förlorat sin själfständighet till Litauen och
Polen, och det lefde blott kvar i handelsrepublikerna Novgorod och Pskov. Det nya
skapades af en dynasti, som med tatarers grymhet, hårdhet och förslagenhet förenade
kolonisatörers starkt ekonomiska läggning och byzantiners stela, orubbliga
rättrogenhet på samma gång som deras obegränsadt despotiska skaplynne, en dynasti, som
med oböjlig energi och utan att rygga tillbaka för någon ogärning sträfvade efter
Moskvas, d. v. s. sitt eget herravälde. Dess sega uthållighet hade redan i slutet af
1400 talet krönts med fullständig framgång, då Ivan III antog titel »härskare (gosudar)
öfver alla ryssar». Redan för honom öppnade sig an mer glänsande perspektiv.
Byzantinerna hade affallit från den rätta tron, då de i Florens ingått union med det
kätterska Rom. Gud hade därför omedelbart straffat dem: deras rike hade gått
under och Konstantinopel fallit. Från den tiden fanns det blott en rättrogen härskare
i världen. Det andra Rom, Byzans, hade flyttat till det tredje Rom—Moskva; ett
fjärde skulle aldrig uppstå. Härskaren öfver alla ryssar skulle blifva härskare öfver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
