Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 6. Rysslands uppstigande till världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
Petersburg med »Nya palatset» och » Ney- Kopparstick
skij Prospekt», sedda från Fontanka. af Niquet.
fromme vände sig med fasa från hans anblick och undveko att komma i beröring med
honom. Men det gafs dock en och annan äfven bland det lägre folket, som förstod
att uppskatta hans verk och beundra hans plikttrohet, och det fanns de, som
närmade sig honom och gåfvo honom råd, huru man skulle öka landets inkomster och
minska ämbetsmännens godtycke, bortskaffa orättvisor o. s. v. Bland dem må
nämnas Ivan Pososjkov, bonden och nationalekonomen, som visserligen fick sona sin lojala
ifver med evigt fängelse — sa misstrogen var man ännu mot hvarje själfständigt yttrande.
Ojämförligt större anklang och erkännande vunno reformerna inom de adliga kretsarne,
som egentligen berördes af dem. Men här stannade det mest vid utsidan, den inre,
råa kärnan berördes icke.
Peters^ plötsliga död satte hans verk i fara. Nu hade det att bestå sitt eldprof.
En återgång var omöjlig, ty hvilken regering skulle vilja återlemna
Östersjöprovinserna? Den ståndpunkt, man intagit, måste man stå fast vid, om ej
själfhärskar-dömet skulle gifva sig oförlåtliga blottor; hvad man kunde göra var att slå in på ett
annat, långsammare tempo med afseende på reformerna i det inre liksom
maktutvidgningen utåt. De följande åren liknade tiden efter Ivan den Förskräckliges död,
liksom Peter — trots motsatta sträfvanden i flera afseenden — erinrar om honom själf;
tronföljdsfrågor, palatsrevolutioner, strider om makten mellan de store, kabaler och
katastrofer fylla den. Man erinrar sig liknande händelser i Byzans, skamliga i
åminnelse. Men den ryska politikens banor voro sa klart fastställda, att man trots
allt icke lemnade dem.
Peter hade utfärdat en bestämmelse af innehåll, att hvarje tsar hade rätt att utse
efterträdare, men han hade själf dött (1725), innan han utnämnt någon sådan.
Kejsarinnan, Katarina I, blef nu härskarinna, d. v. s. i den krönta marketenterskans
namn styrde Mensjikov och »öfversta hemliga rådet», en femmannaregering, som
fullkomligt tillbakaträngde den styrande senaten. Hon dog redan 1727, och enligt
hennes eller rättare Mensjikovs vilja blef nu Peters sonson, Peter II, tsar. Gossen
blef snart ett verktyg i familjen Dolgorukijs hand. Mensjikov förvisades, och i stället
för med hans dotter förmäldes Peter med en Dolgorukij. Hofvet återvände till
Moskva, men samtidigt dog kejsaren 1730. Nu bestegs tronen ej af någon af Peter I:s
döttrar utan af Anna, dotter till Peters ar 1696 aflidne broder Ivan och sedan 1711
änka efter hertig Fredrik Wilhelm af Kurland. För sista gången gjorde stormännen
ett försök att inskränka själfhärskardömet och inrätta ett ständervälde efter svenskt
eller polskt mönster. Den indolenta och svagt begåfvade Anna skulle nog gått in
på allt och antagit valkapitulationen, om icke i sista ögonblicket hon bragts på
andra tankar på grund af intriger och upplysningar från andra håll — Biron,
Österman, Löwenwolde. Hon kunde stödja sig på lågadeln, som fruktade
oligar-kerna, och på trupperna, som hon hade till sitt förfogande. Hon sönderref författ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
