Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 6. Rysslands uppstigande till världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLANDS UPPSTIGANDE TILL VÄRLDSMAKT.
91
Interiör af en rysk bondstuga
på kejsarinnan Katarina II:s tid.
Radering af Jean
Baptiste Le Prince.
hennes auktoritet. Däraf hennes grymma förföljelser mot pretendenter, äfven mot
förmenta dylika, t. ex. »furstinnan Tarakanov», däraf hennes allt tydligare afsteg
från liberalare ungdomsansatser, däraf hennes misstänksamhet gentemot litteraturen,
frimureriet, ja mot enskildes humanitära sträfvanden; däraf hennes hat till franska
revolutionen och afsky för hennes forna älsklingsförfattare, som närt denna eld.
Och hon, som börjat sin regering i upplysningens tecken, som velat befria andarne
från all »unkenhet» — sa kallade hon fromhet — och som de franska filosoferna
smickrat i kapp, hon slutade som en österländsk despot, som obarmhärtigt förföljde
hvarje fritt ord.
Men »Nordens Semiramis» var en rikt begåfvad, energisk, ärelysten kvinna. Hon
egde en underbar sinnets spänstighet, ett utomordentligt säkert omdöme. Hon var
vida skild från klenmod och försagdhet, hon var mera man an männen i hennes
omgifning. Framför allt kunde hon arbeta; for henne var litterär sysselsättning
blott hvila från regeringsbestyren, och hvarenda stund förstod hon begagna. Hennes
beläsenhet var omfångsrik, och däraf föddes ett intresse för allt, äfven de mest skilda
ting — bi. a. för alla världens språk. Hennes skarpa blick gjorde det lätt för
henne att se människans rätta värde; huru snabbt insåg hon ej ihåligheten och
anspråksfullheten hos de fransmän, som hon själf inkallat — en Mercier de la Riviére,
som redan uppträdde som minister och skulle omgestalta hela förvaltningen, eller
Senac de Meilhan, hofhistoriografen in spe med flere. Det var ej blott i jämförelse
med sina företrädarinnor, som hon kunde dyrkas som en sol.
Men denna sol hade stora fläckar. Hvad som främst stöter ar gunstlingsväsendet,
som ställde i skuggan allt hvad man förut sett i den vägen. Det skadade knappast
moralen, ty det erotiska 1700-talet kände inga skrupler i det afseendet, men dess
mer statskassan på grund af det slöseri med kronans gods och inkomster, som däraf
följde. I den långa raden — från Soltykov, Poniatowski, Orlov, som fick sitt af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
