Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaviska folken - 6. Rysslands uppstigande till världsmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 A. BRUCKNER, DE SLAVISKA FOLKEN.
diga delen däraf gjorde den sjuke frisk. Katarina nöjde sig med att underhålla de
kanaler, som byggts af Peter och den litauiske hetmanen Oginski. Och dock
förfogade hon öfver helt andra krafter an Peter, öfver män, sådana som Sievers, Betskij,
Bezborodko, Panin, Vorontsov m. fl. — Finanserna råkade i förvirring, hon måste
utgifva pappersmynt och upptaga statslån, och ändock öppnade hon ej gränserna för
judarne, ehuru de gjorde henne de mest lockande finansiella anbud. De fingo i
allmänhet nöja sig med att få som förr hålla till i de f. d. polsk-litauiska provinserna.
Det var ej på förvaltningens, rättskipningens eller finansernas område, som
Katarinas regering betydde en ny period, snarare på den andliga odlingens, men framför
allt på den yttre politikens. Här hafva Katarinas ärelystnad och eröfriogsbegär
åstadkommit utomordentliga resultat. Hennes yttre politik har att uppvisa två skeden.
Utmärkande för det förra var hennes nära förbindelse med Fredrik IL Med honom
ingick hon 1764 ett förbund på åtta ar; det förnyades 1769 och utgick 1780.
Hennes medling i freden i Teschen 1779 betecknar slutet på detsamma. Under den
senare hälften af hennes regering var det förbundet med Österrike, som gaf sin
prägel åt hennes politik. Kejsar Josef sammanträffade med henne 1780 och aflade samma
ar besök i Petersburg. Frukten häraf var afslutandet af ett förbund 1781, hvars spets
var riktad mot Turkiet. Den orientaliska frågan, hvarmed högt flygande planer voro
förknippade, låg henne synnerligen om hjärtat, men därför lemnade hon icke för ett
ögonblick Holstein, Sverige och Polen ur sikte. Hennes deklaration ar 1780 om
väpnad neutralitet var direkt riktad mot England. Härigenom vann hon Frankrikes
bevågenhet, men händelserna i Paris, hvilkas innebörd hon tidigt genomskådade,
tillintetgjorde hvarje tanke på ett närmande; hon förbjöd sina undersåtar att resa till
Frankrike, hon afbröt de diplomatiska förbindelserna med detta land och förbjöd
till och med import därifrån.
Om Peter förskaffade Ryssland makten på Östersjön och Kaspiska hafvet, sa var
det Katarina, som gaf det en förhärskande ställning på Svarta hafvet. Vid hennes
tillträde till regeringen skilde alltjämt ett bredt, öde gränsområde Ryssland från
Turkiet. Förhållandet mellan de bägge rikena blef alltmera spändt; redan Stanislaw
Poniatowskis val till konung i Polen hade kunnat blifva en krigsanledning, och då
ryssarne förföljde anhängarne af konfederationen i Rar öfver turkiska gränsen, brast
turkarnes tålamod. Ryska sändebudet, Obreskov, kastades i »de sju tornens» fängelse
1768, och kriget förklarades samma ar. Katarina förde det både till lands och till sjöss
och eggade grekerna till uppror. Hennes flotta vann den glänsande segern vid Tjesme
1770; den leddes af Elphinstone — Orlov befann sig på långt afstånd som overksam
åskådare. Härpå följde den turkiska flottans förstöring genom brännare. Till lands
segrade Rjumiantsev vid Kagul, medan Dolgorukij ryckte in på Krim och eröfrade
Kertj och Eupatoria. Året 1772 fylldes af underhandlingar i Focsani och Rukarest;
de strandade på de fordringar, som ryssarne uppställde. Då öfverskred Rjumiantsev
Donau 1773. I början led han några motgångar, men sedan han vid Sjumla
lyckats instänga och uthungra en del af storvesirens här, ingicks freden i
Kutjuk-Kainardji 1774. Ryssland erhöll stepplandet mellan Dnjepr och Rug, Kinburn vid
Dnjeprs mynning, Jenikale och Kertj vid Krimska sundet, stora och lilla Kabarda,
Kubans och Tereks dalar. Krim frigjordes från Turkiets öfverhöghet, d. v. s.
pris-gafs åt Ryssland. Den ortodoxa kejsarinnan fick skyddsrätt öfver den ortodoxa
befolkningen i Moldau och Valakiet, och för ryska handelsfartyg medgafs fri skeppsfart
på Svarta hafvet. Dessa framgångar utgjorde första steget till förverkligandet af an
vidsträcktare planer. Fästningar, t. ex. Cherson, byggdes, liksom krigsfartyg på
Dnjepr, och man talade snart om en delning af Turkiet. Härpå gingo i själfva
verket de planer ut, som Katarina utvecklade för kejsar Josef, ett konungarike Dacien
(Ressarabien, Moldau och Valakiet) skulle upprättas, ett grekiskt kejsardöme likaså
med en af hennes sonsöner till härskare; dessas namn — Alexander och särskildt
Konstantin — valdes med hänsyn härtill. Om an Josef ryggade tillbaka härför, sa
afvek Katarina aldrig från den väg hon en gång beträdt, l kanatet Krim uppstodo
inre strider, underblåsta från rysk sida, och 1783 besattes landet nästan utan
svärdsslag af Potemkin, Tauriens förste guvernör. Tatarerna lemnade landet i massa.
Känernas gamla palats i Raktjisaraj föll i ruiner. Det sa förvärfvade landet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
