Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
EUROPA
EFTER FREDEN
Sorious fec.
Den fruktansvärda trettioåriga stridens larm hade dött bort. Öfver Mellaneuropas
ruiner och valplatser rådde den länge saknade, den ifrigt efterlängtade freden. Blott
i väster, vid den fransk-spanska gränsen dånade ännu de kämpande härarnes
kanoner och musköter. Och det tycktes nästan, som om allt elände, all förstörelse egt
rum till intet gagn, som om intet resultat vunnits för den europeiska mänsklighetens
kulturutveckling: i nästan samma skick som tre årtionden tidigare stodo de tre stora
»historiska trosbekännelserna gentemot hvarandra. Katoliker, lutheraner, reformerte
taade, i stort sedt, bibehållit sina gamla ställningar.
Men just därför att den väldiga kampen syntes resultatlös, medförde den
verk-eingar, hvilka, i samma mån som tiden gick, visade sig alltmer djupgående,
alltmer oemotståndligt bestämmande. Just det, som’ man hade velat aflägsna genom
kriget, hade genom detsamma blifvit fastslaget: den religiösa söndringen. Icke utan
^skäl hade påfven i bullan Zelo domus Del den 26 november 1648 inlagt en kraftig
gensaga emot den westfaliska freden. Då detta fördrag erkände de tre kristna
huf-vudbekännelserna som lika berättigade, sa var den kyrkans enhet för alltid bruten,
som man under tretton århundraden med alla andens och maktens vapen sökt
upprätthålla. Hade icke lutherdom och calvinism höjt samma anspråk som Rom, ansett sig vara
den enda sanna kyrkan och böra blifva den allmänneliga kyrkan? Hade ej äfven
de med ofelbar säkerhet påstått, att de voro i uteslutande besittning af sanningen,
och betecknat alla annorlunda tänkande som förbrytare mot det gudomliga
majestätet, som Antikrists söner och lärjungar? Nu kunde icke ett sådant monopol
upprätthållas. De olika kyrkornas anhängare måste nu tåla hvarandra, man måste
medgifva hvarandra rätten att vara till. Närmast visade sig detta i de
mellanfolk-liga förbindelserna, kyrkliga synpunkter trädde snart fullständigt i bakgrunden, och
det var blott politiska intressen, som blefvo bestämmande för vänskapliga
förbindelser liksom för öfvergång på f. d. fienders sida, ja det inträffade, att påfven bad
om seger för kätterska vapen emot en katolsk eröfrare. Under sådana förhållanden
föll det småningom af sig själft, att den kyrkliga enheten inom en stat
uppgafs. Då de styrande blefvo vana att i en vänskapligt sinnad stat betrakta en
främmande religion som lika berättigad och likvärdig som deras egen, sa kunde de
ej på längden i sitt eget land anse den som en hädisk gudlöshet och en dödssynd,
som måste utrotas. Af den fördragsamhet och mildhet, som man visade mot utlän-
Världshistoria V.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
