Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 M. PHILIPPSON, LUDVIG XIVIS TIDSÅLDER.
verksamhet. Tidigare hade företrädesvis de romanska folken — portugiser och
spanjorer — grundat nybyggen på andra sidan hafvet; under 1600-talet uppträdde vid
deras sida utom de romanska fransmännen hufvudsakligen folk af germansk bord,
engelsmän och holländare. Därigenom erhöllo kolonialföretagen en mera omfattande,
en universellt europeisk karaktär.
Det moderna kolonialväsendet ar något helt annat an antikens. Endast
undantagsvis anlades en koloni af en grekisk stat; i sådant fall stod den i nära
förbindelse med moderstaten. I de ojämförligt flesta fall grundades kolonien af enskilde,
utan att staten befattade sig därmed; de enda band, som förenade moderstat och
koloni, utgjordes då af gemensam gudsdyrkan och en viss politisk pietet. I nyare
tid däremot ar det sa, att äfven om en kolonialanläggning ar ett enskildt företag, sa
eger den^ alltid rum i statens namn, och kolonien räknas som en statens besittning.
Kolonier betraktas nu som ett kraftigt medel att höja den koloniserande statens
handel, industri, sjöfart, dess ekonomiska välstånd öfver hufvud och därmed ock dess
maktställning i det hela. Man knyter ock den förhoppningen vid kolonialföretag,
att de skola gifva en nyttig sysselsättning åt oroliga och våldsamma befolkningselement.
När den fredligt sinnade Jakob I besteg Englands tron och därmed de kaparkrig med
Spanien upphörde, hvilka pågått under Elisabeths regering, då först tog öfver hufvud den
engelska kolonisationen fart. Engelsmännen, hvilka hittills som kolonisatörer knappast
betydt någonting i jämförelse med spanjorerna, blefvo nu deras segerrika medtäflare.
Mellan bägge folkens sätt att kolonisera kan man se en djupgående olikhet. De spanska
nybyggena voro till en början rena eröfringskolonier och syftade till infödingarnes
tillbakaträngande, ja deras tillintetgörande. Men äfven kolonisterna beröfvades hvarje
spår af själfständighet. Det spanska Amerika blef det klassiska hemlandet för ett
talrikt ämbetsmannastånd, hvilket i sin tur berodde af en centralregering, som befann
sig på tusen mils afstånd, som var fullkomligt obekant med nybyggarnes behof och
anspråk samt dessutom ofta inom sig var splittrad. Besvarandet af en förfrågan,
verkställandet af ett beslut tog många månader, ja ar i anspråk — förbindelserna öfver
Oceanen voro naturligtvis ej snabba. Moderlandet sökte i första rummet draga nytta af
kolonierna för statskassans räkning; i andra rummet gällde det ämbetsmännen,
prästerna och officerarne, de spanska köpmännens intresse kom i tredje rummet,
kolonisternas först i det fjärde. Att vinna sa mycket guld och silfver som möjligt —
det var spanjorernas egentliga syfte i Amerika. Ej under då, att deras kolonier
därstädes, hur vidsträckta och rika de an voro, icke kunde blomstra upp och icke blifva
moderlandet till välsignelse. Engelska kolonisationsteoretici däremot hade redan från
början ett annat syfte an att söka ofruktbara ädla metaller, nämligen att få i gång
ett fruktbringande varuutbyte, hvaraf visserligen, enligt merkantilsystemets
grundsatser, moderlandet ensamt skulle draga nytta. I kolonierna skulle in- och utförsel
uteslutande besörjas af engelska fartyg, endast engelsmän fingo där drifva handel,,
koloniernas varor fingo endast föras till England eller engelska besittningar,
europeiska varor endast från engelska hamnar till kolonierna. England blef dessas enda
stapelplats. Därför blef också stämningen i de amerikanska besittningarne tidigt
ganska uppretad mot England. Men samtidigt hade ett starkt uppsving gjort sig
gällande på åkerbrukets och handelns område och kolonierna därigenom nått en
ganska betydande styrka, och den engelska grundsatsen att lemna afgörandet af
lokala angelägenheter i invånarnes egen hand hade i dessa aflägsna nejder skapat
materiell blomstring och moralisk kraft. Just genom tillämpningen af själf s ty r elsen s.
princip skiljer sig det engelska kolonialsystemet fördelaktigt från det spanska och
likaledes från det franska, som afvek från det spanska blott genom mildare och
vänligare behandling af infödingarne. De engelska kolonierna i Amerika uppblomstrade
ofantligt raskt. Kapitalstyrka, skolade arbetskrafter, ordnade samhällsförhållanden å
ena sidan, ett obrutet, vidsträckt, fruktbart land å den andra sidan utgjorde
förutsättningar därför. Det ar blott redligt, ansträngdt arbete, som gör kolonier rika,
icke vinster, vunna utan möda, beroende på slump och spekulation. Man har
jämfört den rikedom, Spanien vunnit från sina kolonier, med en stor lotterivinst, som
vunnits af en slösare, den åter, som England vunnit, med den förtjenst, som en
driftig köpman eller fabrikant gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
