Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPA EFTER FREDEN.
111
var han smidigare och
listigare an sin
läromästare. Han var gränslöst
egennyttig och girig, men
han förstod alltid att
förknippa sina egna
fördelar med statens. Hans
järnflit och osvikliga
människokännedom
försäkrade honom alllid om
framgång. »Ihärdighet»,
plägade han säga,
»består icke däri, att man
alltid gör detsamma,utan
däri, att man alltid gör
hyad som leder till
samma mål.»
Några månader efter
Richelieu dog konung
Ludvig XIII (14 maj
1643). Denna händelse
lyfte Mazarin ännu
högre. Änkedrottningen,Anna af Spanien, utöfvade
regentskapet för den
äldre af sina minderåriga
söner, Ludvig XIV (född
den 5 september 1638),
och hon fattade for
kardinalen icke blott
förtroende utan också en
sa öfverväldigande
böjelse, att hon genom
hemligt äktenskap
förmälde sig med honom—
hon kunde det, då han
blott mottagit lägre
prästerlig ordination.
Oinskränkt härskade denne främling öfver Frankrike, omgifven af en stab af italienska
ämbetsmän, hvilka liksom han riktade sig på folkets bekostnad. Missbelåtenheten med
detta tryckande främiingsvälde var allmän. An en gång sammanslöto sig alla de element,
som tidigare hade bekämpat konungadömet, till strid mot kronan och ministern, både
högadeln, städernas demokrati och de efter politisk makt sträfvande högsta domstolarne,
parlamenten. Man kallade denna brokiga, förenade opposition »fronden». Hela fem
ar, från 1648 till 1653, varade frondekriget; det slutade med fullständig seger för
konungadömet och Mazarin, och därmed var omöjligheten bevisad af att på den
tiden åstadkomma en begränsning af konungamakten i Frankrike. Alla andra
makter hade visat sig lika odugliga som ovärdiga att regera, och som nationens enda
lämpliga målsman, som enda räddaren ur det borgerliga krigets förvirring framstod
kronan, med hvilken landets lycka och storhet på det närmaste tycktes vara
förknippade. Frondeoroligheterna hade ju omintetgjort frukterna af de segrar öfver
spanjorerna, som prins Ludvig af Condé, »den store Condé», vunnit vid Rocroi(1643)
och Lens (1648), de hade vållat, att Richelieus stora planer strandat, och de hade
möjliggjort for spanjorerna att återeröfra Katalonien och Belgien. Konungadömets triumf
öfver upproret betydde, att Frankrike åter med afgjord framgång kunde upptaga
kampen med sin spanske medtäflare. I förbund med England riktade nu Mazarin
alla landets krafter på kriget. Fransmännen vunno den ena fördelen efter den andra,
Kardinal Mazarin (Giulio Mazarini). Kopparstick af Nanteuii, 1656.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
