Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 M. PHILIPPSON, LUDVIG XIV:S TIDSÅLDER.
•och slutligen lyckades marskalk Turenne den 14 juni 1658 att på dynerna vid
Dun-kerque tillintetgöra den sista här, som det utmattade Spanien förmådde uppställa.
Hela Flandern föll i segrarnes händer, och franska ryttare syntes till och med i
närheten af Brussels portar.
Efter detta fruktansvärda slag tänkte Spanien blott på fred. De bägge staternas
ledande ministrar, Mazarin och don Luis de Harö, sammanträffade personligen på
Fasanön i gränsfloden Bidassoa, och där afslöts den 7 november 1659 den fred, som efter
de närbelägna högfjällen plägar kallas den pyreneiska. Spanien afträdde till
Frankrike det norr om Pyrenéerna belägna landskapet Roussillon, nästan hela Artois, en
del af Luxemburg med Thionville och en rad fästningar i södra Belgien.
Pyreneiska freden satte kronan på det verk, som allt sedan Henrik IV:s tid
ledarne af Frankrikes politiska öden med lika stor ihärdighet som skicklighet arbetat
på. Det hade gallt att beröfva Spanien den öfvervikt, som det innehaft i Europa
sedan början af femtonhundratalet, och skänka den åt Frankrike. Efter en förtviflad
strid erkände nu Spanien sin medtäflares öfverlägsenhet. Genom sina nya förvärf
erhöll Frankrike tillika en ur militär synpunkt förträfflig gräns, hvarigenom det sattes
i stånd att när som helst göra ett angrepp på Belgien eller norra Tyskland.
Af kanske an större vikt var det aftal om förmälning mellan den spanske
konungens äldsta dotter Maria Teresia och den unge franske konungen, hvilket uppgjordes
i pyreneiska freden. Äktenskapet ingicks den 2 juni 1660. Den spanska grenen af
huset Habsburg tycktes tvina bort, och Maria Teresia skulle sannolikt blifva arfvinge
till den oerhörda spanska monarkien och alla dess kolonier. Visserligen måste hon
fore sin förmälning afstå från sin arfsrätt, men i Frankrike hoppades man, att i
sinom tid * nog grunder skulle stå att uppleta, hvarigenom afsägelsen skulle kunna
förklaras ogiltig; detta sa mycket säkrare, som Spaniens förtviflade finansiella
ställning gjorde det osannolikt, att den hemgift om */* million écus, som bestämts åt
prinsessan, någonsin skulle kunna utbetalas.
Den pyreneiska freden förde Mazarin till höjden af makt och ära.
Det borgerliga krigets verkningar dogo bort. Industri och handel blomstrade
^kraftigt upp. Redan nu började Paris betraktas som Europas rikaste stad.
Litteraturen lefde upp på nytt och erhöll en själfständig prägel. Nu inföll Corneilles mest
lysande tid. Pascal skref nu sina berömda »Bref från landsorten», som i ett rent
och glänsande sprak, med öfverlägset han och medryckande öfvertygelse försvarar
rsedlighet och sann religiositet mot jesuiternas urartade läror. Mot Cartesii
spiritua-lism vågade Gassendi förfäkta Epikuros7 atomteori och sålunda en nästan ohöljdt
materialistisk åskådning, som blifvit grundvalen för ett modernt naturvetenskapligt
tänkande. Kardinalens regering lät fritänkarne vara i fred; den kände sig för stark för
att behöfva vara ofördragsam. Mazarin behärskade Frankrike oinskränkt. Den
största som den minsta åtgärd berodde af hans vilja, hvarenda världslig såväl som
andlig syssla utdelade han. I religiöst afseende fullkomligt likgiltig, trotsade denne
kyrkofurste äfven påfven, med hvilken han stod på mycket dålig fot, och han
kallade protestanter till statens högsta ämbeten. Dock var det icke sa, att Frankrike
nu, som två årtionden senare, skref lagar för hela Europa, men därför hade det ej
heller ännu blifvit allas gemensamma fiende, därför stod ej ännu hela Europa
för-•bundet gentemot det, och därför intog det i diplomatiskt afseende en mycket
fördelaktigare ställning an under »Kung Sol».
Men äfven i denna höga ställning visade Mazarin samma tarfliga girighet och
vinningslystnad som förr. Han nöjde sig ej med sina oerhörda inkomster, sina
talrika sinekurer och prebenden, utan han dref tillika en oblyg handel med de
viktigaste ämbetena, skördade på statens bekostnad vinst vid leveransers afslutande,
försträckte staten penningar mot ockrarränta, ja han gjorde sig medskyldig till
sjöröfve-rier gentemot utländska fartyg. Hans förmögenhet växte till en summa, som
uppskattas till 40 å 50 mill. livrés (omkr. 216 å 270 mill. kr. efter nutida penningvärde).
Resultatet af hela hans verksamhet var emellertid synnerligen betydande. Liksom
de fria Nederlanden hade han ock förstått att kedja Sverige vid Frankrikes
politik. I detta land hade Gustaf Adolfs dotter icke lång tid regerat. En »nevropatisk
•egoist», nedlade Kristina redan 1654 sin krona for att kunna lemna fritt lopp åt sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
