- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
115

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EUROPA EFTER FREDEN.

115

störbara lifskraft, att det
likväl kunnat bestå, ja,
småningom kunnat höja
sig ur den ohyggliga
förödelsen och nå allt
vackrare och vackrare
blomstring.

Det var ej nog med
soldateskens härjningar
och de tunga skatter, som
iandsherrarne upptogo för
sina truppers underhåll;
ruinen blef fullständig
genom de öfverdrifna
krigsgärder, som härförarne
pålade fiendeland, samt
myntförsämringar, som
flerstädes snart sagdt
tillintetgjorde handel och
affärslif. De naturliga
följeslagarne till eländet
och hungersnöden voro
tyfus och andra farsoter,
som bortryckte dem, som
svärdet och pinbänken
skonat. Underligt var ej,
att i nästan hela Tyskland
visade sig en oerhörd
af-folkning. Det antagandet,
att rikets invånareantal ar
1648 blott uppgick till Vs
af hvad det varit 1618, ar
knappt öfverdrifvet.

Hur hade ej de tyska
städerna gått tillbaka,
dessa städer, som en gång
varit de förnämsta härdarne för tysk kultur! Deras borgare hade förlorat kraft, mod
och företagsamhetsanda. Förskrämda och utarmade sutto de vid sina öde gränder, stuni
förtviflan och vidskeplig vantro hade bemäktigat sig dem. Man längtade blott efter
hvila, efter ordning. För länge sedan hade handelsförbindelserna med utlandet
af-brutits och de gamla handelshusen gått under. Man kunde ej komma sig för med
att deltaga i världshandeln, ej ens att sluta sig tillsamman i företag; det fanns ju
ingen central myndighet, som kunde skydda tyskarnes internationella intressen med
diplomatiska eller, om sa fordrades, med militära åtgärder, och lika litet funnos
kolonier, hvarigenom Tysklands handel kunde främjas. Nu gick ock hansan sin
totala undergång till mötes. Konung Kristian IV upphäfde dess sista privilegier i
Danmark och Norge. Den lät sig allt behaga. Hvar och en af de förbundna städerna
hade blott till ögonmärke sin egen säkerhet och utgifternas begränsning till det
minsta möjliga; till gemensamma mått och steg kunde man ej rycka upp sig. Ar
1628 hölls den sista hansedagen, och den uttalade förbundets upplösning i de
under-.gifna ordalagen, att »de nordiska konungarne voro af Gud insatta till härskare öfver
de haf, som gränsa till Tyskland». Hansan blef ej officiellt upplöst; den dog af
ålderdomssvaghet. De tre städerna Hamburg, Bremen och Lubeck, som alltjämt
buro det ärorika namnet, uppehöllo blott i liten skala en mellanhandel, men
lejonparten däraf tillföll dock utlandet. Men icke nog därmed. Då man i Tyskland
slafviskt härmade utländska, framför allt franska moder, och då vidare den inhemska
industrien låg fullständigt nere, blef Tysklands handel med utlandet helt och hållet

Kringresande musikanter
(landstrykare).

Kopparstick af El. Isz.
Visscher efter A. Matham.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free