Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 M. PHILIPPSON, LUDVIG XIVIS TIDSÅLDER.
Då man var osäker på morgondagen, ville man njuta af den dag, som var. Hur
skulle ädlare sinnelag, finare sed, aktning för det heliga och böjelse för högre
njutning kunna trifvas under krigstidens växlingar och våldsamheter? Det vilda,
tygellösa lefvernet fortfor naturligtvis efter krigets slut. Obegränsad egennytta, ett begär
efter sinnliga njutningar, som ej ryggade tillbaka för våld och grymhet, vällefnad
och slöseri midt uppe i fattigdomen, hänsynslös skuldsättning, tills timmen slog för
bankrutt, hvilken öfverallt tillhörde ordningen for dagen, trolöshet i handel och
vandel, svindlar- och landstrykarväsende, öfvadt af studerad! och ostuderadt slödder —
se där hvad som karakteriserar dåtidens Tyskland.
För mödosamt och samvetsgrant arbete saknade en och hvar sinne, och med den
heder, som följt handtverk och arbete, var det förbi. Köpmannen fann behag i
djärfva spekulationer och såg med jämnmod, om därvid äfven andras honom
anförtrodda kapital gingo förlorade. Man måste söka ersätta den hederskänsla, som
saknades, med alltjämt skärpta straffbestämmelser mot bankruttörer. Handtverkaren
sökte ej vinna »reputation» genom duktigt och solidt arbete utan genom utvecklande
af ståt och ett enfaldigt sätt att söka spela förnäm; medel härtill trodde han sig
vinna genom lättvindigt arbete och oerhördt dyra pris. Man har med orätt i senare
tiders frihet på det ekonomiska området sett orsaken till det tyska näringslifvets
förfall — i andra land skulle den ju ledt till liknande följder; i själfva verket leder
det sitt ursprung från tiden efter det trettioåriga kriget.
Den råa otro och det materialistiska drag, som tillhör tiden, stodo ganska väl
tillsamman med den krassaste vidskepelse. De fasor, som omgåfvo enhvar, den
blodiga förfäran, hvari man lefde, lössläppandet af alla onda lidelser måste fördystra
själen äfven bos bättre naturer, leda dessa från det sköna och ädla in mot villornas
mörka makter. Soldaterna trodde, att de genom hvarjehanda trolldom kunde göra
sig »hårda» mot fientliga vapen och genom trolldom af annat slag åter göra den
förra vanmäktig. Det uppstod en hel litteratur angående dylika konster, hvilka
emellertid betraktades som djäfvulska och äfven för den invigde farliga. Under ingen
tid och i intet land har häxeriväsendet med alla sina fruktansvärda följder grasserat
värre an i den tidens Tyskland. Det var ej nog med de lif, som svärd och eld,
hunger och pest kräfde — otaliga människor, framför allt kvinnor, föllo offer för
detta ohyggliga vanvett.
Det var naturligt, att det långvariga medborgarkriget kväfde den sista återstod
af nationalkänsla, som ännu lefvat kvar hos det tyska folket. Ett gemensamt
fosterland gafs ej mer för dessa tyskar, som trettio ar igenom med utländingars bistånd
grymt sönderslitit hvarandra. Skulle kanske protestanterna som sin käre herre och
kejsare ära jesuiternas lärjunge i Wien, som vållat dem all deras brännande hjärtesorg?
Äfven katolikerna begrepo, att dessa Habsburgare blott voro betänkta på att öka sin
egen familjemakt men alldeles icke på att arbeta för Tysklands väl och storhet. Vid
anblicken af de mäktigastes ohöljda egennytta försvunno ideell uppfattning, mod och
sedlig kraft för att gifva plats åt slö likgiltighet och kortsynt själfuppehållelsedrift.
Om offervillighet och hederskänsla var det icke mera tal, en fruktansvärd slapphet
lade sig öfver hela tyska folket.
Sa mycket mindre kunde Tyskland undandraga sig utländskt inflytande. Under
hela kriget hade främlingar strömmat in öfver det: soldater, officerare och
diplomater med deras manliga och kvinnliga följe. Den tyska nationen ar ju öfver
hufvud icke af sa hårdt material som mången annan, hvilken hårdnackadt kan afvärja
inträngandet af främmande beståndsdelar, och framför allt åt franskt väsende hade
den redan under medeltiden lemnat insteg, Med huru mycket större lätthet och i
huru mycket större omfattning skulle det icke nu tränga in, då nationell kraft,
allmänanda och stolthet sa helt hade dött bort bland tyskarne, då ju dessa,öfver
hufvud förlorat all karaktär och förvandlats till en motståndslös massa! Utländingarne
uppträdde sa segervissa, sa själfsäkra, de voro sa mycket mer glänsande, sa mycket
rikare, lyckligare, att man gärna trodde, att allt var bättre, som kom från dem, och
därför med begärlighet efterapade det, i seder, i språk och i moder. De speciellt franska
moderna kommo i svang med året 1626. Det manliga släktet underkastade sig sedan
jätteperukernas vansinne som Ludvig XIV gjort härskande i Frankrike. Militärkap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
