Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPA EFTER FREDEN.
127
yar härmed tillintetgjord och kriget slutadt till parlamentets fördel. Karl flydde till
skottarne, hvilka alltjämt omfattade presbyterianismen. Men då han hårdnackadt
vägrade antaga »covenant», utlemnade skottarne i början af 1647 konungen till det
engelska parlamentet.
Detta trodde nu, att det hade segern i sina händer. Det tänkte påtvinga den
fångne konungen sina villkor men först och främst upplösa den independentiska
hären, som nu tycktes det farligare an den värnlöse monarken. Men Cromwell och
hans vänner eggade soldaterna till motstånd. »De heliges» armé reste sig som en
ny, fruktansvärd makt bredvid och mot parlamentet. Med oanad snabbhet hade
vedergällningen drabbat det presbyterianska partiet. Det verktyg, med hvilket det
störtat konungadömet, vände sig redan i segerns ögonblick mot det själft. Hären
Lord Straffords afrättning den 12 maj 1641.
Sam ida kopparstick.
bortförde konungen till Newmarket, där han var i dess våld, ryckte därpå mot London
och genomdref uteslutandet ur underhuset af elfva bland dess mest framstående
medlemmar, hvarpå snart alla afgjorda presbyterianer i parlamentet och i Londons
kommunalråd flydde ur staden. Öfverhuset bestod numera blott af några få medlemmar.
För att skaffa sig en bundsförvant mot presbyterianerna började hären
underhandlingar med konungen. Men denne sökte på sitt oförbätterliga sätt lura och
förråda den. På fastlandet rustade de utvandrade rojalisterna, i England själft utbröto
rojalistiska uppror, skottarne ryckte åter in i England, visserligen mera till försvar
för presbyterianismen an för konungen. Men Cromwell besegrade dem fullständigt
vid Preston och Warrington (augusti 1648) och kufvade rebellerna öfverallt. Karl
hölls i sträng fångenskap, först på Carisbrooke castle på ön Wight, sedan på de
dystra Hurst castle.
Förbittringen öfver dylika våldsgärningar, kort efter det att parlamentet
högtidligt lofvat konungen säkerhet och vördnadsfull behandling, återgaf till och med den
skrämda presbyterianska majoriteten dess mod. Underhuset förkastade alla
»remon-strationer» af arméen och förklarade, att konungens framställningar kunde antagas
till grundval for freden.
Independenterna beslöto att upptaga den stridshandske, som sålunda kastats till
dem, och de hade till sitt förfogande den råa styrkan. Den 6 och 7 december
omringade trupper under öfverste Pride underhusets samlingssal och häktade 81 af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
