- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
173

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WILHELM AF ORANIEN
OCH LUDVIG XIV

DESPOTISM OCH FRI H ET

A. de Winter fec.
Det brusande jubel, hvarmed det engelska folket hade hälsat sin laglige konungs
återkomst, förstummades snart. Sin höga och ansvarsfulla ställning såg Karl II
uteslutande ur den mest utprägladt personliga synpunkt — den gaf honom det bästa
tillfälle att få lefva ett nöjesrikt och lättfärdigt lif. Att han jämväl hade plikter
mot stat och folk var något, som aldrig ingick i denne lättsinnige och samvetslöse
mans föreställning. Härvid slöt han med afsikt ögonen till för en omständighet, som
dock under händelsernas gång åter och åter trädde i dagen, nämligen att — i trots
af allt lojalt jubel, alla rojalistiska bedyranden — revolutionen och inbördeskriget
betydligt försvagat kronans makt och anseende och ingifvit hela världen
föreställningen om parlamentets öfvervägande inflytande. Och till och med den trognaste
kavaljer knorrade öfver konungens oefterrättliga slöseri och sorglöshet, som med
fullständig upplösning hotade förvaltning, här och flotta, som ar 1672 vållade den
enda verkliga statsbankrutt, som England någonsin upplefvat, och som 1666 gjorde
det möjligt för holländarne att låta sina fartygskanoners åskor höras ända fram till
Londons murar. Äfven den ifrigaste vän af episkopalkyrka och supremati sjöd af
vrede, då Karl för att skaffa sig penningar för att kunna tillfredsställa sina lustar,
till Frankrike sålde Dunkerque, Cromwells ärorika eröfring.
Då Karl saknade äkta barn, var hans broder, hertig Jakob af York, presumtiv
tronföljare: han hade öppet öfvergått till katolicismen och hade ingått nytt gifte med
en katolsk furstinna, som till på köpet hörde till huset Modena, hvilket var
Frankrike varmt tillgifvet. I sitt första äktenskap — som han, då han ännu var
protestant, hade ingått med en protestantisk dam — hade han blott döttrar; om nu hans
andra gemål skänkte honom en son, sa hade riket att motse generationer af
katolska härskare. Den allmänna oron ökades af dunkla rykten om Karl II:s förbindelser
med Ludvig XIV; denne hade själf satt dem i omlopp, för att England, söndradt i sitt
inre, utåt skulle vara vanmäktigt. Oron stegrade sig till vanvett, då en samvetslös
människa, Titus Oates, som på den vägen trodde sig skola nå anseende och
rikedom, framkom med en angifvelse om en uppdiktad papistisk
sammansvärjning. Denna sades gå ut på att mörda konungen och de mest framstående
protestantiska medlemmarne af parlamentet samt utlemna landet åt katolicismen. Då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free