- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
174

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

M. PHILIPPSON, LUDVIG XIV:S TIDSÅLDER.

Ett sammanträde i det engelska
parlamentet under konung Jakob II.

Samtida kopparstick
i E. Gardners samling.

en del tillfälliga omständigheter tycktes bevisa riktigheten af Oates’ anklagelse, sa
blef det snart ej möjligt att hålla den allmänna meningen inom skrankorna. Ett
stort antal oskyldiga katoliker afrättades. Ett nyvaldt underhus ville utesluta Jakob
från tronföljden. Förgäfves sökte Karl lugna stämningen, då han 1679 efter flerårigt
motstånd antog Habeas-corpus-akten; genom denna tillförsäkras hvarje engelsman i
fall af häktning att inom kortaste tidsfrist blifva ställd inför sina lagliga domare
samt att, sa framt ej synnerligt groft brott föreligger, ställas på fri fot mot borgen,
och lagen har såmedelst blifvit det yppersta skydd för den personliga friheten. För
tredje gången egde nyval rum till underhuset 1680; de gåfvo åter majoritet åt dem,
som ville från tronföljden utesluta hvarje icke-protestantisk prins. Anhängarne af
»uteslutningslagen» kallades whigs (ett öknamn på skotska puritaner), motståndarne
kallades tories (d. ä. irländsk-katolska stråtröfvare). I underhuset segrade whigs,
lagförslaget antogs, och därmed var Jakob utesluten från tronföljden. Men nu
vaknade konungen ur sin vanliga lojhet och slöhet. Han ville ej gifva sin broders sak
förlorad, och an mindre kunde han vara rned om att Englands arfkrona skulle skänkas
bort enligt parlamentets godtycke. Han gjorde därför allt hvad han kunde för att
inverka på lorderna, och dessa afslogo också billen. Det motsträfviga underhuset
upplöstes två gånger. Karl beslöt nu (1681) — hvad han ju hade laglig rätt till —
att ej under de närmaste tre åren inkalla parlamentet.
Konungen hade haft öppet öga för den svängning, som höll på att inträda inom den
allmänna meningen. Whigpärtiets revolutionära tillvägagångssätt liksom de
skändligheter, som utmärkte förföljelsen mot katolikerna, väckte småningom stark ovilja
hos de betänksamma och laglydiga engelsmännen. En reaktion mot whigpartiet
till förmån för Karl tog sin början. Konungen vågade nu i sin tur taga blodig
hämnd på ledarne af ytterlighetsmännen inom whigpartiet — lord Essex föll i
fängelset för egen hand, lord Russell liksom den snillrike skriftställaren sir Algernon
Sidney afrättades. Men midt under sin triumf bortrycktes han plötsligt af döden (februari
1685) i sitt femtiofemte lefnadsår. Dödssakramentet hade han mottagit af en katolsk präst.
Nu hade det af alla engelsmän med bäfvan väntade ögonblick kommit, då med
Jakob II en katolsk härskare besteg tronen. Han började visserligen sin regering
med den försäkran, att han ej skulle göra något intrång vare sig på engelska folkets
eller på den utomordentligt lojala engelska kyrkans rättigheter. Hans verkliga afsik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free