- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
186

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186 M. PHILIPPSON, LUDVIG XIVIS TIDSÅLDER.
adel, präster och högre borgerskap voro mer eller mindre befriade och som därför
dess hårdare tryckte på de fattigare klasserna; de borde ersättas af en inkomstskatt,
som skulle träffa alla utan undantag och afpassas efter hvad hvar och en förtjenade.
Boisguillebert, parlamentsråd i Rouen, vande sig i sitt arbete Détail de la France
mot merkantilsystemet och tog till orda för att åkerbruket skulle befrias från de
bördor, som nu rent tillintetgjorde det; därigenom skulle befolkningens stora flertal få
en bättre ställning. Dessa skriftställare uppträdde alltså, oerhördt nog, till förmån
för folket, för la canaille. Ludvig XIV insåg till fullo motsatsen mellan dylika
åskådningar och hans eget politiska och sociala system, och han förföljde också
lidelsefullt dessa författare, hur monarkiskt sinnade de an voro.
Men icke blott på det politiska, äfven på det religiösa området framträdde inom
litteraturen en opposition. I sin 1696 utgifna Dictionnaire historique et critique
framställer Pierre Bayle for första gången tvifvel på uppenbarelse och försyn, och
detta i ett klart, lättfattligt, dramatiskt och själfmedvetet språk. Hans arbete ar en
frukt af omfattande lärdom, men hvarje ämne behandlas utan minsta pedanteri. I
sin lätta och dock ej ytliga framställning, i hela sin riktning, i sin populära
behandling af teologiska och metafysiska frågor står Bayles lexikon i skarpaste motsats till
den högtidligt värdiga, segt konservativa anda, som utmärker Ludvig XIV:s väsen.
Boken förbjöds, men tusentals bildade fransmän slukade den med begärlighet; en
mängd skriftställare började verka i samma anda. Gentemot sådana vedersakare
kunde »klassiciteten» ej hålla sig uppe; det gick i rasande fart utför med den. I
yttre måtto upphörde redan efter det andra koalitionskriget förbindelsen mellan
monarken och litteraturen, enär utbetalningen af pensioner då upphörde, ja till och
med anslagen till akademierna ej vidare utanordnades. Den yttre skilsmässan
motsvarades af en inre: litteraturen började slå in på nya banor.
Liksom alltid i tider af förfall blomstrade satiren. Le Såge ar, som man fint sagt,
La Bruyére, satt i scen. Med afseende på plan och skådeplats sluter sig hans diktning till
den spanska skälmromanen, men den höjer sig högt öfver denna i andlig betydenhet, och
dess hån mot de bedröfliga förhållandena under en åldrande despot ar skarpare och
mer bitande. Framför allt ar hans bästa verk GU Bias ett uttryck för det vederhäftiga
borgarståndets opposition mot de krypande, fåfänga, sedligt anstuckna, oerhördt
egennyttiga ledande kretsarne — en opposition, som sedan behärskade hela sjuttonhundratalet.
Den samvetslösa och lättsinniga själfförnekelse, som den monarkiska absolutismen
kräfde af sina tjenare och protegéer, passade ej val ihop med uppriktig religiositet,
och det skarpa betonandet af en obetingad kyrklighet uppkallade motsägelse från de
lifliga och spirituella fransmännens sida. En allmän irreligiositet gjorde sig gällande,
och hand i hand med den gick sedeslöshet. Den normandiske ädlingen
Saint-Evre-monds skrifter vände sig med allvar och hån mot kyrkliga dogmer och bruk, och
han hade många likasinnade — bi. a. den bekante grefve de Gramont, som lät i sin
grafskrift införa de orden, att omsorgen om bikt, predikan och bön lemnade han åt
sin gemål. Till och med den hittills sa underdåniga hofadeln började resa sig upp
mot konungen. Hos en af prinsen af Contis pager hittade man bref, som härrörde
från de mest högättade unge män och innehöllo de fruktansvärdaste utfall mot
konungen, madame de Maintenon och hela regeringen.
Sålunda vacklade Ludvig XIVis hela byggnad i sina grundvalar redan efter
tjugu-femårigt bestånd, och detta endast och allenast på grund af inneboende fel och
brist-fälligheter. Det var icke blott hans världsherravälde, som ej längre kunde
uppehållas; icke ens i hans eget lands mera begränsade område lät sig i längden hans
ideal för konungadöme förverkligas.
Det land, som stått i spetsen för det förbund, som varit riktadt emot honom,
England, hade gått ur kriget med stärkta krafter. Det räknade på den tiden sju
millioner invånare; af dess biland hade Skottland en million invånare och Irland
tre. Storindustri och handel hade utvecklat sig företrädesvis i själfva England, och
med dessa näringar växte äfven storstäderna. London ensamt inrymde redan mer
an en tiondel af landets hela befolkning — 700,000 människor — och hade för länge
sedan öfverflyglat Paris med dess 500,000. London hade obestridligen blifvit
medelpunkten for landets politiska, sociala och ekonomiska lif; här voro samlade två tred-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:09:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/5/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free