Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDLIG ODLING. SEDER OCH BRUK.
243
blef i snart sagdt alla stater mönstret för de ynkliga byråkratiska regeringar, som
där utbildats mot slutet af 1600-talet. Öfverheten lade sig i allt; hvad man fick äta,
hvem som fick bära silfverbroderade kläder och hvem guldbroderade, hur man fick
utstyra sina droskor, om man fick gå med mask till kyrkan, hvem som fick sälja
stekt fågel och hvem ostekt eller hurudan fason peruken skulle hafva.
Tillväxt i välmåga, framsteg med afseende på materiell kultur och andlig
bildning, tryggande af lugn och ordning, men också växande karaktärssvaghet,
öfverhandtagande af lyx och osedlighet, ringaktning för folket, ett tyranniskt
reglemente-rände af handens såväl som hufvudets arbete — se där den oinskränkta
furstemaktens sociala följder. Att trots dylika hinder och brister det andliga lifvet i Europa
just under denna period utvecklade sig på ett nästan oanadt, nytt, originellt och
kraftigt sätt ar ett fullgiltigt bevis för sundheten och djupet af de väckelser, som hela
vart tankelif mottagit genom de stora eröfringar på skilda områden, som gjorts efter 1492.
Femtonhundratalet har ju genom två stora tilldragelser för alltid förvärfvat sig
,en framstående plats i mänsklighetens utvecklingshistoria, genom upptäckten af den
Nya världen och genom reformen af den kristna tron. Den senare rörelsen, som
helt hör hemma på det andliga området, utgick öfvervägande från de germanska
folken; upptäckterna däremot, till sin karaktär mera af praktisk art, voro
hufvudsakligen ett verk af de romanska nationerna. Amerikas upptäckt bekräftade på ett
öfverraskande sätt de teorier, som framställts af den antika vetenskapen, och detta
ståtliga faktum höjde i ofantlig grad dess anseende och förtroendet för densamma.
Med den vetenskapliga riktningen förenade sig ett århundrade senare den djupgående
kriticism och den likgiltighet för det konfessionella formelväsendet, hvilka framgått
ur den hårdnackade kamp mellan de tre kristna religionsbekännelserna, som utkämpats
med alla andens och våldets vapen och dock förblifvit oafgjord. Sålunda vände
man sig bort från de kyrkliga dogmerna till ett förnuftsenligt utforskande af
tillvarons yttersta grunder, först på filosofiens område och sedan på naturvetenskapens,
och här gjorde man på jämförelsevis kort tid de mest förbluffande upptäckter och
de underbaraste tekniska uppfinningar. »Blott inblicken i företeelsernas fysikaliska
orsaksförhållanden kunde skapa en teknik, som ej blott på erfarenhetens väg i
förstärkt mått efterbildar människans motoriska organ utan räknar med krafter, for
hvilka ingen måttstock ar att finna hos människan. Omvändt hafva först teknikens
framsteg möjliggjort ett inträngande i naturens innersta. Bilden af världsalltet har
blifvit en fullkomligt annan, världen har i sin storhet först nu öppnat sig för
människorna.» På detta sätt utdanas nya tidens karaktär: en allsidig och
genomträngande pröfning af de yttersta och grundläggande principerna anses vara oundgänglig.
Detta kraf öfverflyttas sedan på de humanistiska vetenskaperna, på sociala och
politiska frågor. Den historiska kritiken vaknar, filosofien frigör sig ur skolastikens
band, skönlitteraturen lägger hufvudvikten på en analys af det psykiska
händelseförloppet. Den asketiska riktning, hvari kristendomen infört det europeiska
tänkandet, uppgifves till förmån för ett åskådningssätt, i hvilket hänsynen till nyttan
blir det förhärskande draget och som på statslifvets område gifver sig tillkänna genom
betonande af de ekonomiska synpunkterna. Det ar ej mer lifvet efter detta, som
blir ögonmärket, utan jordelifvet. Målet för den enskildes liksom samhällets arbete
blef nu icke en tillvaro i frihet från behof och i fattigdom utan den högsta möjliga
stegring af det materiella välbefinnandet såsom grundval äfven för alla högre
sträfvanden. I stället för de kyrkopolitiska ideerna om påfve- och kejsardöme blefvo
nu industri, samfärdsel och diplomati bindemedlen mellan folken och staterna, och
dessa kände sig alltmer som själfständiga, nationella enheter, icke blott som
medlemmar af kristenheten. Denna individualiseringsprocess fortgick alltjämt. Det var
nu ej längre korporationerna med sina skilda uppgifter, som voro statslifvets bärare,
utan det var individerna, utan hänsyn till den krets, hvarur de framgingo.
Individens ratt blef nya tidens lösen. Det likformiga, det typiska — för människor som
for yttre ting —, hvilket under medeltiden varit förhärskande i lifvet liksom i
vetenskap och konst, försvinner och lemnar plats för skarpt utpräglade individualiteter,
hvilka dock å andra sidan bära ett visst drag af kosmopolitisk likhet.
Under den andliga täflingskampen mellan alla nationer, klasser och individer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
