- Project Runeberg -  Världshistoria / Nya tiden 1650-1815 /
256

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

W. ONCKEN OCH E. HEYCK, FREDRIK DEN STORES TIDEHVARF.

ande mynt — förgäfves. I maj 1720 kungjordes offentligt bankrutten, aktierna och
sedlarne förlorade raskt sitt under svindeln uppjagade värde. Panik uppstod och
ökades hastigt, och därigenom omöjliggjordes alla försök att radda situationen. Banken
gick omkull, och i december 1720 var det också slut med kompaniet. Den 14
december lemnade Law Paris, fattigare an han kommit dit, och lemnade Frankrike i ett
olyckligare läge, an det någonsin varit. Men något utbrott mot regenten och hans
omgifning tog folkets hat icke — för sådant var tiden ännu icke mogen.

Från 1719 och 1720 års stormar har man att datera uppkomsten af en stark allmän
opinion i Paris. Regentskapet förlorade sista återstoden af förtroende. Det började blifva Jif
i pressen ;Buvat skref sin Journal de laRégence, massor af flygblad spriddes, och 1721 utkom
en liten bok utan författarnamn, benämnd »Persiska bref». I denna gycklade upplysta
muhammedaner med kristnes vantro, återgåfvo karakteristiska bilder från Frankrikes
offentliga värld och uttalade dödsdomen öfver regentskapet. Och denna bok var
skrifven af en förnäm
adelsman i ansedd ställning, af
baron de Montesquieu,
president i Bordeaux’ parlament.

Efter Laws flykt lefde
regenten ännu tre ar, men
hans roll var utspelad.
Till själfständig verksamhet
var han ej mer i stånd, sina
sista krafter slösade han
bort i vanvettiga orgier.
Hvad som ännu fanns kvar
af värdighet blef nu
fullständigt draget i smutsen
af abbé Dubois, som nu blef
allsmäktig. Genom en
våldsam åtgärd nedslog han
gal-likaners och jansenisters
motstånd och fullbordade
jesuiternas seger. Tillintet-

görandet af Spaniens
stormaktsplaner hade lyft
honom upp, men nu närmade
han sig denna ultrakatolska
stat. Spanien vanns genom
ett utbyte af prinsessor,
hvarigenom husen Bourbon
och Orleans skulle förenas
medels äktenskapliga band.
Dubois blef kardinal och
seglade nu helt i jesuitiskt
kölvatten samt tycktes vara
betänkt på att befria den
romerska stolens auktoritet
från alla skrankor, då han
plötsligt afled 1723. Fem
månader senare drabbades
Filip af Orleans af slag i en
af sina älskarinnors armar
(2 december 1723).

I England blef tronföljdslagen af ar 1701 parlamentarismens orubbliga grundval.
Faktiskt hatade drottning Anna de hannoverska Welferna, hvaremot hon var sin
broder Jakob III uppriktigt tillgifven. Med tories’ hjälp skulle hon säkerligen hafva
ge-nomdrifvit, att han erkänts som hennes efterträdare, om han blott blifvit protestant.
Ehuru han icke blef detta, sökte dock den ledande ministern lord Bolingbroke jämna
marken för honom, men innan allt var klart, dog drottning Anna den l augusti 1714.
Georg I utropades till konung och landsteg den 18 september på Englands jord.
Hans första åtgärd var att utnämna en whigministär. Detta blef början till en
partistyrelse, hvartill motstycke förut saknades i landet. For briterna förblef Georg alltid
en främling; han lärde ej ens förstå deras språk, och han kom aldrig öfver rollen af
en skuggkonung. På detta sätt blefvo engelsmännen fullkomligt herrar i sitt eget hus.
Det nya whigkabinettet Townshend-Stanhope dröjde ej att förklara, att landets
väl var liktydigt med dess eget partis herravälde. Under högtryck framgick ur
nyvalen till underhuset en ofantlig whigmajoritet. Den utrikespolitiska ställningen
tycktes emellertid vara ledsam nog, ty England egde ingen vän, men dess flere öppna
och hemliga motståndare. Men en underbar omgestaltning egde snart rum äfven på
detta område. Ludvig XIV:s död aflägsnade den hufvudsakligaste faran från
jakobi-terna; under engelsk medling kom sedan den tredje, definitiva barriärtraktaten till
stånd i Antwerpen, hvarigenom Österrike öfvertog de spanska Nederlanden och
lofvade att gemensamt med generalstaterna försvara dem mot Frankrike; 1716 slöts
förbundet med Frankrike, hvarur framgick trippelalliansen i Haag 1717, Spanien
besegrades, och kvadruppelalliansens makter blefvo Västeuropas skiljedomare. A andra
sidan måste det besegrade Sverige genom freden i Stockholm 1719 afträda Bremen

Konung Georg I af England.
Gravyr af John Smith (SchabkunstUatt).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:08:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/5/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free